Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
römligt»; om «de hättre af den unga skolan ej ville anuat, än hvad den
äldres mästare icke allenast velat, utan ock, efter ain tids förhållande,
mäktat utfora»; om en och annan bland de yngre författarne till och med «hade
förtjent att af de äldre mästarne bemärkas och uppmuntras»:
hvar-före uppträdde ej då desse mästare, undervisande, urskiljande, med
foglighet tillrättavisande, så ofta ungdomssinnet hänfördes utom hofsamhetens
kr et 8? Månne ej detta skulle varit ädlare, och framför allt nyttigare, än
både det förnäma begabberiet och det visa föraktet, hvaraf man
åtminstone ville låna skenet? — Denna fråga är likväl icke ställd till de gamla
mästarne, hvilka i ro må hvila på sina lagrar; om det var en tid, då en
brytning i svenska litteraturens belägenhet oundvikligt måste inträffa, så har
ock redan en annan inträdt, då denna brytning npphört att vara fiendtlig
mot dem. Det specifika värde, som kan tillerkännas Gustaf III:s
tide-hvarf, så snart det betraktas såsom en väsentlig länk i det stora hela af
mensklighetens och svenskhetens historiska utveckling, har dessutom lika
litet af de yngre vitterhetsidkarne blifvit betvifladt, som den ridderlige
konungens i månget afseende poetiska och älskvärda sinnelag. Om föröfrigt
hvart och ett kultnrtidehvarf skall bedömmas endast i förhållande till det
vackra som det frambragt, så må gerna medgifvas, att Gustaf 111:8 var en,
i sitt slag, skön blomma af mensklig själsodling; men dervid bör man
besinna, att de yngre vitterhetsidkarnes kamp icke fördes mot
blomstrin-gen af denna blomma, hvars blomningsdagar redan före denna kamp
tillhörde en historisk förflutenhet, ntan mot vissningen, som tycktes ha för
afsigt att göra sig till permanent och uteslutande blomsteregenskap. Det
är således blott af de nya medlarne, som vi önska åtskilliga upplysningar:
dessa fredsstiftare, som framkommit sedan stormens år brusat förbi, och
hvilka, för närvarande, finna det så beqvämt «att öfverskåda det förflutna»
och på sin våg afväga andras felsteg. Det är dem, som man ej kan
afhålla sig ifrån att vidare fråga: hvar voro de, i stridens dagar? Månne
det ej varit ärofullare att då framstråla med ljuset af sin högre vishet,
likt en uppklarnande morgonrodnad öfver det nattliga kaos, än att nu med
beväpnad neutralitet bemäktiga sig ett slagfält, som redan blifvit lemnadt
af båda partierna, och der proklamera en synkretistisk Formula Concordiat
Månne dessa neutrale eller indifferente, som nu finna banan så jemnad för
sina populära bemödanden, kunna neka, att det är just den nya skolan,
som från många nedrasade klippstycken befriat den väg, hvarpå de nu, i
sina stolta triumfvagnar, framtåga?»
«Då man förnimmer dånet af de folkfester, hvarmed dessa nya
Pom-pejer tillåta sig firas för segrar, dem de tillåtit andre att för sig vinna, s&
kan man ej undertrycka frågor, sådana som de följande: Hvem var det,
som i vårt fädernesland, med rak opposition både mot en sjelfsvåldig
sinn-lighetslära och en abstrakt reflexionsfilosofi, först höjde sin röst för
helg-den af kristendomens mysterier, för religionens upphöjande öfver den till—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
