Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kända lagar på kända fenomener, aå gör ni väl att nedsätta en komité,
hvara omdömen vanligen äro mera lngna, mera öfverlagda än den enakildea;
men vill ni att någonting skall skapas, hvartill blotta betänkaamheten ej är
tillräcklig, så vänd er till en enda, den visaste, den snillrikaste, och låt
endaat tiden och erfarenheten granska hans verk!»
«Måhända skulle det kunna tänkaa en synpnnkt, på hvilken en vitter
akademi med ett annat öga såg samtidena bemödande; måhända vore det
möjligt att välja en höjd, på hvilken man ställde sig såsom en förmedlande
makt mellan den föråldrade konventionella skönhetens jäf och det aamtida
snilleta ofta nog öfverdrifna och pockande anspråk. Men denna viahetena
medelväg har, så vidt recensenten känner litteraturens häfder, ännn aldrig
af någon vitter akademi blifvit funnen. Eller frågora deras annaler! —
Den första egentliga språk* och vitterhetsakademi var Academia della Crusca,
som instiftades år 1582. Vid denna tid hade ett nngt snille uppträdt, aom
beträdde en ny bana; ett snille, hvars begrepp voro lika så ovanliga, aom
hans rykte öfver hela Italien var stort, hans anhängare otaliga. Men detta
anseende hotade att växa öfver Dante och Ariosto. Hvad gjorde då
Academia Furfuratorum (så kallade sig äfven Crusca Akademien) P Tvenne
ledamöter uppträdde, som i akademiens namn beviaade, att den af allmänheten
förgudade var en syndare emot smaken och klasaiciteten ; att italienaka
vitterheten redan firat sin guldålder, att alla platser på den poetiska
hedersbänken således redan voro upptagna af författare, som nu ingen läser, och
att den ifrågavarande unga poeten dessutom icke en gång knnde skrifva aitt
eget språk. Den nya skalden var Torqnato Taaso, och det verk, som
sönder-slets genom en vederläggning, som npptog fiera folianter, det «Befriade
Jernaalem». Efterverlden och de vitterhetsakademier, som sedermera
uppkommit, hafva sedan fällt en annan dom: men denna strid bidrog dock att
göra samtiden tvekande och Tasso sjelf villrådig om sin kallelse. —
Franska Akademien — månne den varit visare? Knappt in8tiftad, började
den redan bekriga den största skald, som Frankrike den tiden ägde.
Corneille var länge okunnig om, att det fanns ett sådant sällskap och att detta
aällakap var hans fiende; ändtligen derom underrättad, yttrade han: «Jag
gör aom en af mina Horatier, jag appellerar till folket.» — Racine hade
redan författat sina flesta tragedier, Boileau sina bästa satirer, då de
före-alogoa akademien och — förkastades. För att dessa poeter, som sedan gjort
franska litteraturena, liksom franska akademiens stolthet, skulle blifva
upptagna, erfordrades en nttrycklig kunglig befallning. Molière ooh Le Sage
kande aldrig vinna denna ära; Lafontaine var sjuttio år, innan han erhöll
den akademiska fåtöljen, och det blott efter en lång tvist inom
akademien. Montesquieu hade i sina Lettres persanes förlöjligat aamma
värdighet, och vann foret inträde inom dessa portar, aedan han uppgifvit aitt
oberoende och motsagt »ina egna yttranden. Voltaire begabbade i femtio är
franaka akademien och blef först vid ain lefnada afton dernti emoitrçreo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
