Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
politiken. Jag påstår ej att detta var en positiv olycka
för Norge, ty det styrdes i allmänhet med klokhet och
mildhet af sina danska herrskare; men lyckligt var detta
långvariga underdånighetsförhållande väl ej, så vida ett
folks lycka väsendtligen består i den fria utvecklingen
af dess egendomliga nationella lif. Beviset för detta
påstående ligger deri, att Norge knappt hunnit lösgöras
från Danmark förrän det plötsligen och på en gång
liksom vaknade ur århundradens dvala, kände sig såsom
ett sjelfständigt folk, med förvånande hastighet
uppblomstrade till samhällelig frihet, sjelfstyrelse, odling
och välmåga, kortligen, ställde sig midt i de oafhängiga
rikenas krets med en kraft och en fart, som förskaffat
det en välberättigad plats i de europeiska staternas
system. På ett så lyckligt sätt, man kunde säga: genom
ett så lyckligt språng, löste sig Norge från den gamla
unionen. — Hvilket skulle Sveriges öde hafva blifvit,
om det liksom Norge qvarstått i föreningen med
Danmark? Utan att inlåta sig på gissningar om historiska
möjligheter, kan man ej undgå den fruktan, att det
skulle hafva ländt till allas vår olycka. Man kan ej
utan bäfvan tänka på möjligheten att Sverige såsom
lydland under Danmark skulle af Kristian IV hafva
in-dragits i trettioåriga kriget och der delat Danmarks
olyckliga öde, hvilket sannolikt hade inträffat och med
ännu värre påföljd för Norden och hela den
protestantiska verlden; — eller i vårt sekel måst i släptåg efter
Danmark deltaga i de stora Napoleonska krigen. Kan
man icke befara att, i det förra fallet, vår skandinaviska
Nord sammansmält med det romerska kejsardömet, i
det penare antingen helt och hållet, eller till en del,
med det moskovitiska väldet? Ur sådan synpunkt var
det icke. allenast till sin egen, utan äfven till Norges
lycka som Sverige slet sig lös ur Kalmare-unionens
band, för att efter trenne sekler af de mest vexlande
öden, visserligen stympad t och ännu blödande, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
