Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barndom och kunde ej annat än med kärlek följa dem
i deras utveckling och mognad. Och Geijer hade att
glädja sig öfver den talrikaste och trognaste krets af
lärjungar, hvilken aldrig tröttnade att taga sanningens
helsodryck ur hans hand. Hela fäderneslandet blef hans
lärjunge: han var sin samtids och han skall blifva
framtidens lärare.
Det är endast de äldre bland detta universitets
studerande, som fått emottaga den historiska
forskningens resultater från Geijers egen mun: den yngsta
generationen bland denna ungdom torde knappast hafva
sett honom. Många bland dem, som nu förenat sig att
fira hans minne, hafva således umburit den lyckan att
till honom stå i förhållande af omedelbara lärjungar, och
torde således föga kunna göra sig en föreställning om
den märkvärdiga personlighet, hvars offentliga
verksam-het jag i dessa ofullständiga drag sökt att skildra. De
hafva, sade jag, umburit en lycka; ty jag anser för en
lycka att hafva stått i personlig beröring med en
utmärkt menniska, emedan man eljest under vanliga
förhållanden lätt lärer sig att tvifla — väl icke på
möjligheten af -snillet makt, ty detta efterlemnar alltid sina
spår — men på möjligheten af menniskans storhet. Och
dock var Geijer kanske större såsom menniska än såsom
snille. Det säges, att han af naturen var så harmoniskt
utrustad, att han i sin ungdom icke erfor någon
öfver-vägande böjelse för en bestämd vetenskap, ett bestämdt
lefnadsyrke, och att det var endast omständigheterna
som afgjorde ej blott att han blef vetenskapsidkare ex
professo, utan äfven idkare af historisk och humanistisk
vetenskap. Denna af naturen menade harmoniska
mensk-lighet bevarade han alltid såtillvida, att intet föremål
för inenskligt vetande, ja för mensklig verksamhet i
allmänhet, ingen vetenskap, intet yrke undgick att fästa
hans lifliga intresse; och hans naturliga fallenhet äfven
för den, ofta underordnade, riktning, som af en eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
