Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag antyder endast bildvis arten af dessa styckens
skönhet, som med en egen värma smyga sig till hvarje
läsares hjerta. Man erfar vid dem en känsla, som liknar
den, hvarmed man i fulla drag dricker hemmets sällhet
vid det lugna tjällets trefliga brasa, då nordanstormen
utanföre gnyr och fönstren skakas af yrsnöns hvirflar.
Det är menniskohjertats sjelftillfredsställande känsla af
väsendtligt oberoende af naturens mest förstörande
makter, det är det trygga medvetandet af den förnuftiga
andens oändliga upphöjelse öfver naturmakternas vilda
våldsamhet eller till och med deras domning och död
— det är allt detta som meddelar ett lif af skönhet
äfven åt sådana tailor — ett lif, som består just i den
storartade vexelverkan mellan en titanisk natur, hvars
krafter antingen äro obändigt våldsamma eller
inslumrade i en dödlik dvala, och en menniskoande, som förstår
att det oaktadt göra sig dem till godo eller ock,
oberoende af dem, sluta sig inom sig sjelf med sin inre
rikedom och i den ega tillräckligt för uppnåendet af sina
sedliga syftemål och uppfyllandet af sina andliga behof.
Åter en annan sida af sitt lyriska snilles rikedom
har Franzén uppenbarat i det vittra smågods, som han
sammanfört under titlarne «Tillfäll ighetss ty eken»,
«Epi-grammer» och «Charader», och som är långt ifrån att
vara obetydligt derföre att det är smått. Det är
märkvärdigt att se, med hvilket otvunget behag Franzéns i
grunden allvarliga anda i dessa småstycken ofta
öfver-lemnar sig åt den ögonblickliga ingifvelsens glada och
qvicka lek. Detta slags poesi är företrädesvis
ögonblickets. Den utgöres af enstaka, djerfva, lysande
gnistor från den härd, vid hvars inre, sammanträngda hetta
skönhetens stora, eviga gestalter gjutas. Stundom stiga
dessa gnistor skocktals i höjden och nedfalla såsom
hela skyar af eldregn till åskådarens öfverraskning, löje,
förtjusning. De äro snarare att anse såsom tillfälliga
bländande vittnesbörd om den poetiska fantasiens fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
