Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstandens fulländningsperiod frambringade skapelser
af oöfverträffad och oöfverträfflig skönhet. Anden
objektiverar sig här i sin inre gedigenhet, sitt af alla
tillfälligheter och passioner ostörda lugn, sitt rena,
nyanslösa urväsende, och begagnar såsom medel den äfven
nyanslösa, endast rumfyllande sinnliga formen. Den
konstform, som naturligen förmedlar öfvergången från
de symboliska gestaltlösa yttre massornas till de
klassiska idealiska konstskapelsernas stadium, är
arkitekturen, hvilken egentligen tillhörer den förstnämnda
konstperioden, såsom dess högsta möjliga uttrycksform. Ännu
i arkitekturen gäller massan såsom massa och bildar en
konstskapelse endast så vida den gestaltar sig till ett
sinnbildligt aftryck i enlighet med den absoluta andens
fordringar, vare sig af den organiska eller oorganiska
naturen, ej såsom den skulle kunna återgifva den
absoluta anden sjelf och tillfredsställa dess innerliga
be-hof. Ty att i sinnlig form reproducera sig sjelf eger
intelligensen blott en enda gestalt: den menskliga,
hvilken är det enda tänkbara uttrycket för det på en gång
andliga och sinnliga, gudomliga och naturliga.
Konsten är i detta sitt fulländningsstadium äfven
religion, och eger således här sin högsta betydelse.
För den antika åskådningen uppenbarade sig det
gudomliga under den skönaste sinnliga form och
greker-nes hela konstlif var en fortsatt skönhetens kult. Men
denna höga konstfulländning innehöll sjelf fröet till sin
upplösning. Man har anmärkt ett drag af vemod, som
skall sväfva öfver uttrycket hos en del af den antika
skulpturens mästerstycken. Om så är, så lärer detta
drag ingenting annat kunna betyda, än att idéen, ehuru
här iklädd den skönaste sinnliga form, och ehuru
tillfredsställd i sin skönhet, likväl saknar och sörjer en
högre uttrycksform, i hvilken dess väsende fullständigare
och renare kunde återgifvas. Denna form är sanning,
hvaraf skönheten dock endast är utansidan. Redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
