Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
började äfven inom den grekiska kulturen intelligensen
arbeta sig upp till en högre, friare ståndpunkt: i den
Sokratiska filosofien återfann anden sig sjelf ej mer i
den yttre sinnliga verlden, utan i sig sjelf. Derföre
innehåller denna filosofi den första protesten emot
konsten såsöm religion; derföre drabbades, såsom bekant
är, de Sokratiska skolornas grundläggare af anklagelsen
för gudaförnekelse, en anklagelse, som, enligt då
gällande åsigter, var blott alltför väl grundad.
Konstens utveckling utmärkes från denna tidpunkt
af en oupphörlig protestantism, en andens småningom
fortsatta återgång till sig sjelf, till sitt eget renare
element. Poesien, som under den rent klassiska perioden
egde en fullkomligt objektiv, enkel, plastisk gestalt,
började småningom antaga en subjektiv, konstlad,
lyrisk färg. Denna öfvergångskarakter är redan märkbar
hos Euripides och är egentligen det, som hos honom
mest intresserar. Man skulle kunna säga att hela den
romantiska konsten ligger in nuce i dennes dramatik,
liksom hela kristendomen i Platos filosofi.
Det lif, hvaruti menskligheten genom kristendomen
inträdde, var ej ett lif för konsten. Det gudomliga var
här lösgjordt från sinnligheten, och uppenbarade sig —
väl icke ännu i den rena tankens form — men i den
subjektiva föreställningens, känslans, trons. Att
gudomligheten i denna högre form ej straxt var fullt
mottaglig för menskligheten, är lått förklarligt: dertill
behöf-des att den ännu skulle genomgå ett stadium af
hedendom, väl icke mera af den antika väsentligen sinnliga
hedendomens art, men likväl alltid en hedendom, så
vida det sinnliga ännu fortfar att i viss mån betinga
möjligheten af det gudomligas uppfattning. Genom detta
stadium var det konsten förbehållet att med egen
sjelf-uppoffring leda menskligheten till ren, till verklig
kristendom. Ty der konstens nya verksamhet under den
kristliga medeltiden begynner, lyfter sig ånyo mennisko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
