Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anden till medvetenhet af sig sjelf, emanciperar sig
undan träldomen af den hittills helt och hållet hedniska
helgonadyrkan och bryter stafven öfver den mörka
hierarkiska vidskepelsen. Det torde kunna påstås, att
medeltidens hierarki misstog sig om sitt eget intresse, då
den i sin tjenst upptog konsten. Den insåg icke att
konsten är den intelligenta frihetens första organ, och
att den, en gång lössläppt, ej kan hejdas i sin
verksamhet förr än den beredt väg för den högre, för
tanken, inför hvilken ingen godtyckets auktoritet består.
Den romantiska konstens hufvudformer — jemte
poesien och arkitekturen, hvilka genomgå konstens alla
åldrar och antaga karakteren af dem alla, den senare
likväl utan att någonsin förlora sin symboliska
beskaffenhet — äro måleriet och musiken. Intelligensen
har börjat återgången till lif i sig sjelf. I måleriet
rörer sig visserligen konstanden ännu inom rummet, men
har reducerat detsamma till blott yta, till underlag för
färgen, som här är det väsentliga. Då skulpturen
åter-gaf anden i dess gedigenhet, dess rörelselösa väsende,
är det måleriets problem att återgifva den i dess inre
nyanser, dess förändringar. Detta är äfven musikens,
men på ett ännu ideellare sätt. Rummet har här
förlorat all betydelse, de fina nyanser af känsla och
passion, som musiken framställer, äro alltför andliga för
att kunna i rummet fästas för synsinnet: de äro till för
andens förtroligaste organ, för hörseln; det sinnliga
materialet är här blott en punkt i tiden. En större
idealisering af det sinnliga är ej tänkbar. I poesien har
det såsom ord nedsjunkit till ett blott tecken utan
sjelf-ständig betydelse och giltighet.
Redan i denna skönhetsidéens gradvisa öfvergång
i mer och mer ideella former ligger en protest emot
konstens betydelse såsom högsta organ för det
gudomliga. Men det var först genom Luthers reformation som
det ord öppet uttalades, hvarigenom konsten afklädde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
