Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt majestät och störtades från sin kulturhistoriska höjd.
Många, i synnerhet katholska författare, hafva förebrått
protestantismen att den genom sitt förakt för konsten
åsyftat att försänka menskligheten i ett nytt tidehvarf
af barbari. Det är vår uppgift att bevisa att konsten,
ehuru den genom reformationen och den i följd deraf
inträdande nya kulturanden, väl förändrat sin ställning, ’
likväl så mycket mindre nalkats till undergång, som
den i sjelfva verket inträdt i en friare och mera
omfattande verksamhet.
Konsten, sade vi, gäller endast såsom en egen
uttrycksform för det absoluta, det gudomliga. Den har
genom reformationen ej upphört att vara det, den har
endast upphört att vara den högsta. «Gud är en ande,
och de som honom tillbedja, skola tillbedja i anda och
8 ann ing» innehåller den kristna religionens grundregel,
då skönhetskultens deremot lyder: «Gud år dtet skönast
menskliga och de som honom tillbedja, skola tillbedja i
sinnlighet och skönhet.» Det var reformationen
förbehållet att med den af kristendomens helige stiftare
åsyftade stränghet tillämpa den förstnämnda
grundsatsen, ej för att derigenom tillintetgöra allt sinnligt och
hvad dermed eger gemenskap, utan för att underordna
det det andliga, nedflytta det från dess forna eqvivalens
med det andliga. Den menskliga intelligensen hade
efter århundradens kulturutveckling vunnit nog
spänstighet och styrka att uppfatta sina absoluta syften i
rent andliga former; och att dessa, såsom bättre
motsvarande andens behof, nu skulle intaga det högre
rummet, följer af sig sjelft. Förunderligt nog har man
kunnat anse reformationen såsom en helt arbiträr
handling af den tyske Augustiner-munken, hvilken väl
kunnat låta den vara ogjord, för att bespara menskligheten
de menlig följderna af densamma; ty de välgörande
re-sultaterna skulle nog i alla fall under tidens lopp i den
katholska kyrkans allena saliggörande sköte hafva ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
