Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ling till allt högre medvetande, — konsten, religionen
och filosofien — hade nemligen lämpligast kunnat
uppfattas på följande sätt: I konsten rörer sig anden inom
åskådningens, i religionen inom föreställningens,
i vetenskapen inom tankens region; i konsten
producerar sig anden såsom åskådning — antingen såsom
omedelbar åskådning, såsom i de bildande konsterna,
eller såsom genom föreställningen förmedlad åskådning,
såsom i poesien; — i religionen producerar den sig
såsom föreställning, i vetenskapen såsom tanke. Nu år
menniskan visserligen förr åskådande än hon blifver
föreställande och tänkande: derföre är konsten,
åskådningens sfer, andens första yttringsform; derföre finnes
det en period i mensklighetens bildningshistoria, då
konsten var det enda, eller åtminstone det vanligaste,
det förtroligaste sätt, hvarpå anden kunde vinna
medvetande om sig sjelf och meddela sig i det yttre: också
var konsten för den tidens menniskor hvad religionen
är för vår tids, det högsta och angelägnaste, den form,
hvarunder det heliga uppenbarade sig for menniskan. —
Visserligen är menniskan och menskligheten, liksom
individen, förr åskådande än hon blifver föreställande och
tänkande, sade vi; men det är dermed ingalunda sagdt
att hon upphör att vara åskådande derföre att hon
blifvit föreställande och tänkande. Tänkaren upphör
icke att åskåda derföre at t han är tänkare; tvärjtom
åskådar han genom tankens synrör ännu skarpare än
förut och är bättre i tillfälle att uppskatta värdet af
hvad han skådar. Religionen har icke gjort konsten
öfverflödig eller förnedrat den; vetenskapen skall ej
heller göra det: tvärtom skola båda verka i den
fullkomligaste harmoni med hvarandra till andens
uppenbarelse, hvar och en på sitt egendomliga sätt; och
menniskan skall ej låta beröfva sig konsten, så länge hon
fortfar att vara ett åskådande, ett sinnligen förnimmande
väsen lika väl som ett tänkande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
