Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den antithetiska kategorien företeelse, då deremot den
thetiska och den synthetiska kategorien äro de samma
som hos Hegel. Men skillnaden är dock högst vigtig.
Hegel har först i sin andra trichotomi hunnit kategorien
företeelse, hvilken motsvarar intet i den första; i sin
tredje trichotomi har han i samma rum kategorien
objektivitet. Deraf följer nödvändigt att hos Hegel all
företeelse, hela den objektiva verlden antingen i
grunden måste vara == intet, eller ock att han endast
genom ett våldsamt språng kan komma öfver till den
omedelbara verklighet, lifvet och naturen, som i hans
logik icke eger någon verklig grundläggning.
Yara’t i dessa sina tre momenter af vara, företeelse
och blifva är likbetydande med Gud; ty något mera
allmänt och alltomfattande än detta treeniga vara låter
ej tänka sig. Gud såsom rent vara är Gud i och för
sig, Gud såsom företeelse är universum, Gud
såsom blifva (utveckling, verksamhet) är Guds styrelse
af universum, den gudomliga verldsregeringen.
Dessa tre momenter af Guds vara äro, sammanfattade,
det absoluta.
Vi kunna här ej inlåta oss i en närmare logisk
undersökning af alla dessa tre sistnämnda kategorier.
Det är den andra i ordningen, universum, som närmast
angår oss. Universum kan anses såsom en Guds
söndring från sig sjelf, i den mening, att då hos Gud
såsom sådan (såsom vara) subjekt och objekt befinna sig
i omedelbar enhet med (= indifferens mot) hvarandra,
de i universum (Gud såsom företeelse) visa sig såsom
motsatser mot hvarandra. Universum rtiåste således
innehålla två sidor: en subjektiv och en objektiv. Den
förra, den tänkande, aktiva sidan uppfatta vi såsom
ande; den senare, den tänkta, passiva kalla vi natur.
Ehuru dessa båda motsatser inom verlden aldrig kunna
fullt öfvervinnas, så äro de likväl ett i Gud, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
