Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten anden först återfinner sig sjelf i den fullt motsvariga
form, till hvilken de föregående formerna såsom
öfver-gångar uppsträfvat.
Då vi sålunda utgått från företeelsen såsom
grundkategori i stället för det Hegelska intet, antagit
universum såsom Gud nödvändigt tillhörigt, såsom Guds
företeelse, utan hvilken Gud icke kan tänkas såsom
tillvarande, vidare uppvisat att inom universum naturen
är andens företeelse, utan hvilken denne saknar tillvaro,
så följer att naturen, enligt vår åsigt, erhåller en långt
högre värdighet än inom det Hegelska systemet. Vill
man häremot invända att vi genom att upphöja
universum till en urkategori äfven påyrkat dess evighet, så
svara vi att universum måste vara evigt så vida Gud
skall vara det, ty der företeelsen, det varande, icke är,
der är ej heller vara’t, emedan det sednare utan det
förra är en innehållslös abstraktion, en tom tankeform.
Derföre heter det ock att Gud af evighet skapat
verl-den. Påstår man åter att vi genom detta resonnemang
förutsatt universum, så svaras att vi endast satt det
på samma gång som vi satt Gud, emedan vi måst göra
det. Universum är i allmänhet en förutsättning för all
filosofi, hvilken endast söker förklara dess tillvaro. Går
filosofien tillbaka utom universum, så hinner den sedan
aldrig fram till detsamma. Derigenom att vår deduktion
nu utgår från företeelsen, det tillvarande, såsom en
nödvändig logisk kategori, har den åtminstone den
för-tjensten att den icke från logikens abstrakta rymder
med ens springer in i den tillvarande verkligheten öfver
ett svalg, som ingen tanke kan fylla. Här hafva verld
och natur metafysisk nödvändighet, lika väl som de
hafva fysisk tillvaro.
Då det sköna enligt sitt begrepp är företeelse, så
följer att den högsta företeelsen också måste vara det
högsta sköna, det ursköna. Denna högsta företeelse är
nniversum; ty den idé, som deri företer sig, är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
