Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den densamma alltför nära, öfvergår den till ’en
vedervärdig karikatyr deraf. Man har så mycket större skäl
att göra menniskogestalten till norm för bedömmandet
af all naturskönhet, som denna menniskogestalt
inbegriper den högsta skönhet, som naturen förmår
frambringa, och till hvilken så väl den djuriska som den
vegetabiliska och den mineraliska uppsträfvar, då
mineralier, växter och djur, med afseende på menniskan
såsom naturens högsta gestalt, kunna betraktas såsom
öfvergångsgrader från makrokosmosbildningen till
rnikro-kosmösbildningen och menniskan deremot utgör
mikro-kosmosbildningens afslutning och fulländning. Vissa
lägre djurarter, såsom insekter, fiskar och foglar,
tillerkänner man en grad af skönhet, men förnämligast på
grund af deras införlifning med makrokosmen, då man
i deras gestalter och rörelser ser företrädesvis ett uttryck
af det makrokosmiska lifvet. De äro ännu prydda med
skiftande granna elementarfärger, de lefva och röra sig
uteslutande eller nästan uteslutande hvar och en i sitt
särskilda element, de äro sjelfva liksom förkroppsligade
elementer, fogeln och den flygande insekten
förkroppsligad luft, fisken förkroppsligad t vatten. Det däggande
djuret befinner sig på en högre grad: den prålande
elementarfärgen har här lemnat rum för den varmare,
mera blandade ferg? som synes sammankokad vid det
lefvande individets egen inre eld; rörelserna, mera
långsamma, synas mera beroende af inre sjelfbestämning för
ett visst ändamål; med ett ord: det inre själslifvet
ut-preglar sig mera bestämdt i det yttre hos hvaije
särskildt individuum; då deremot hos luftens och vattnets
invånare lifvet mera synes älska att uppenbara sig i
massorna och är mera kringströdt och mera saknande
koncentration. Det däggande djuret sträfvar redan
tydligare till den mikrokosmiska tillvarelse, som fidländas
i menniskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
