Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hänförer sina ur ett historiskt förflutet hemtade
skapelser städse likväl till ett närvarande, som den derigenom
bidrager att förherrliga. Ett sådant närvarande fanns
för den romantiska skolan i sjelfva verket icke, så vida
man icke såsom ett sådant vill anse reaktionens
bemödanden, hvilka visserligen i ett närvarande tidsmoment
äro verksamma, men endast för att återföra detta
närvarande till ett förgånget. All reaktion rörer sig i en
motsatt riktning emot konsten, hvilken följer kulturens
rörelser. Reaktionen utgår från det närvarande och
söker ett förflutet: konsten utgår från det förflutna för att
framtränga till det närvarande. Men all konstriktning,
som följer reaktionens rörelselagar, är falsk: och en
sådan var, för att säga ut sanningen, den romantiska
skolans.
Vi tala om denna skolas riktning i allmänhet, och
vilja ej bestrida enskilda af des9 medlemmar förtjensten
af att hafva arbetat i sin tids sanna anda, lika litet som
vi vilja förneka de enstaka storheter, som, utan att
tillhöra skolan, likväl måste räknas till skolans period,
liksom de i många fall verkat i en gemensamt riktning
med denna. Framför allt böra vi erkänna, att vårt eget
fädernesland under denna tid upplefde en konstperiod
af oförgänglig ära, som likväl skulle hafva varit ännu
kraftigare och varaktigare, om den nationella lycka,
hvarpå den grundade sig, i mindre grad varit en blott
illusion än den verkligen var.
Med 1830 års politiska rörelser inträdde den forna
oron åter i sinnena och har sedan dess hållit dem i en
jemn spänning. Sagda år lofvade en bättre framtid åt
den bildade menskligheten, som onekligen år efter år
sakta men märkbart framskred i frihet. Man spelade
temligen passionslöst, men icke utan intresse, på andra
akten af det stora verldsdramat, som — vi önska det
till Gud .— icke måtte komma at t ega mera än tre
akter, såsom det spanska. En katastrof syntes nalkas år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
