- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
105

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ur hvilket de nyare folkens rikare andliga tillvaro har
uppstått.

Härmed är det icke sagdt, att de gamle icke kände
anden såsom subjekt; — saken är blott den, att de ej
unnade den sin rätt. Menniskan tillerkändes af dem
aldrig sin fulla värdighet såsom menniska. Den gamla
satsen att det grekiska folket just var inbegreppet af
den sköna menskligheten är riktig, blott såvida man
lägger accenten på den sköna. Deras konstbildning
var humanitet, men skön humanitet. Menniskan såsom
blott menniska egde icke deras aktning: hon var
barbar och slaf, eller bildad och despot. Också äro de
grekiska konstgestalterna icke menniskor, de äro
idealer af menniska; och de gifva sig icke heller ut för att
vara menniskor, utan de äro gudar och halfgudar —
antingen Olympens saliga innevånare eller folksagans
dimmiga hjeltegestalter, samhällenas stiftare. I dessa
menskliga gestalter, som dock ej skola föreställa blott
menniskor — i dessa idealer, hvilkas skönhet, hvilkas
patos äro sanna, men ändock något mer än menskliga,
ligger den grekiska konstens höga fulländning — och
dess begränsning. Dessa den grekiska konstens
gestalter förstodo blott till en del att tala menniskors språk:
deras skönhet var ej menniskors skönhet, den var
skönheten sjelf — deras patos var ej menniskans patos, det
var den objektiva lag, som styrer menniskans handling.
Greklands tragiske hjelte bortföres oemotståndligt af
sitt patos, såsom af en yttre demonisk makt, som
slutligen kastar honom krossad under sin triumfvagn; han
veklagar då antingen med det hjelplösa barnets jemmer
eller med den heroiska mannens kalla förtviflan öfver
jordlifvets elände, mensklighetens uselhet och blindhet
och Eumenidernas eller ödets oöfvervinnerliga och
oberäkneliga makt, och går som en skugga och ett stoft
att drömma bort sitt eviga lif på asphodelos-fälten. Den
plastiska hjeltegestalten i all sin utbildade formskönhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:45:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/8/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free