Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att meddela en öfversigt af handlingens gång i
denna roman behöfves ej. För den som läst boken vore
den öfverflödig, för den som icke läst den vore den
otillräcklig. Då likväl detta med större eller mindre
skäl skulle kunna sägas om redogörelsen för innehållet
af alla fantasiskapelser, så kunna vi tillägga, att
handlingen i denna roman i sjelfva verket eger mindre vigt,
emedan den utgöres af en mångfald af fristående, sins
emellan föga sammanhang egande upptåg och äfventyr,
det ena befängdare än det andra, och att det enda
föreningsbandet emellan dem ligger deri, att de alla
lämpas till Don Quixotes fixa idé och af hans förvirrade
fantasi återspeglas i vanställda, karrikerade, fullkomligt
förvridna drag och i hans föreställning antaga en helt
annan gestalt än de i verkligheten ega. Don Quixote
sjelf är ej blott medelpunkten, han är äfven sjelf så att
säga hela omfånget af sin roman: hans äfventyr äro inga
äfventyr, hans bedrifter äro inga bedrifter utom hans
egen subjektiva inbillning. Det är i den meningen som
de äro af ett underordnadt värde och ej behöfva för
rätta förståndet af dikten i dess helhet exponeras.
Första delen af Don Quixote är rik på episoder, hvilka
visserligen i och för sig äro sköna, underhållande och
med mästarskap berättade; men de ega så ringa
sammanhang med den egentliga handlingen och dess
utveckling, att de i sjelfva verket göra ett störande
intryck. Cervantes insåg sjelf, att detta var ett fel: också
är andra delen utan alla fristående episoder och
derigenom efter vårt omdöme mera jemnt underhållande
än den första.
Stilen i detta arbete år lika förträfflig som innehållet.
Den förenar en flärdlös naivitet i uttrycket med
en sådan precision och sammanträngdhet, att en
öfversättning deraf troligen är ett af de svåraste problemer,
som en litteratör kan företaga sig att lösa. «Satiren
och ironien i denna bok», säger Navarrete, «behaga alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
