Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess gaflar voro prydda med hjorthorn. Denna sal hemsökes nattetid af ett sjötroll, Grendel, som
mördar och uppslukar alla som våga hvila i densamma. I tolf års tid varar denna olycka.
Den spörjes af den jutske kämpen Beovulf, som beslutar upptaga striden med vidundret, seglar
till danariket och vänligt mottages af undersåtar och konung. Han slår sig ned i Hjort;
Grendel kommer som vanligt om natten, men öfvermannas af Beovulf. Stor glädje råder bland
danerna följande dag och rika skänker föräras åt segraren. Men glädjen bytes snart i sorg, ty
redan nästa natt kommer Grendels moder att hämnas sin sons död och mördar Hroðgars förtrogne
rådgifvare. Då beslutar Beovulf att uppsöka detta nya odjur i dess tillhåll, en af fasor omgifven
och uppfyld sjö, dyker till bottnen och öfverväldigar äfven modern efter en förtviflad strid. Ny
glädje och nya skänker. Efter väl förrättadt värf återvänder hjelten till sin konung Hygelac.
Efter ett långt afbrott finna vi Beovulf sittande på jutarnes tron. Då han nått ålderdomen,
händer att en tjenare, som flytt för sin herres vrede, finner en drakes håla och deri förvarade
skatt. Af denna tager han ett dyrbart kärl för att dermed försona sin herre. Men draken
märker snart sin förlust och, upptänd af vild vrede, gifver han sig ut om nätterna att utspy
eld öfver landet. Gårdar, äfven Beovulfs, förbrinna. Då vill denne ännu en gång pröfva sin
stridskraft, beger sig med ett följe till drakens håla, men utmanar ensam denne till strid.
I denna sviker honom hans goda svärd och han ansättes hårdt af draken. Endast en af hans
följeslagare, Viglaf, vågar komma honom till hjelp. Striden fortsattes, Beovulf såras af drakens
bett, men dödar dock denne med sin dolk. Drakens bett gifver döden; före denna får dock
Beovulf skåda de härliga skatter han vunnit. De sörjande kämparne resa en väldig hög till
hans åminnelse.
Dessutom innehåller dikten flere, delvis utförliga, digressioner.
Handskrift och text. Beovulfsången är bevarad blott i en enda handskrift, som finnes i
den Cottonska boksamlingen i British Museum, signerad Vitellius A XV. Denna innehåller
diverse saker och i en redogörelse för dess innehåll i Wanleys Catalogus (1705) anföres början
af vår sång. Den dyrbara urkunden skadades vid en eldsvåda i biblioteket 1731, dock, så vidt
jag sjelf kunnat märka, ej så svårt som vanligen uppgifves; men tidens tand och oskicklig
inbindning (bladens kanter hafva öfverklistrats med groft papper) ha samverkat att utplåna eller
göra oläsligt åtskilligt, som ännu i slutet af förra århundradet kunde läsas. Då tog nämligen
den lärde dansk-isländaren Grim Thorkelsson, vanligen kallad Thorkelin, två afskrifter af
handskriften, hvilka ännu finnas i behåll och på grund af nyssnämnda omständighet äro af stor
betydelse för textkritiken. På grundvalen af dessa afskrifter utgaf Thorkelin, sedan frukten af
hans mödor en gång blifvit förstörd genom bombarderingen af Köpenhamn 1807, ändtligen år
1815 den första upplagan af ’Beovulf’ under titeln: ’De Danorum rebus gestis secul. III et IV
poema Danicum dialecto Anglosaxonica’.
Då det torde anses onödigt att låta en öfversättning åtföljas af en fullständig
literaturförteckning, helst då Beovulf-literaturen är mycket rik och snabbt tillväxer, så meddelas här
blott hvad jag håller för vigtigast. Dit höra de kritiska upplagorna af engelsmännen Kemble
och Thorpe (båda med öfversättning); af Grein såväl särskildt som i den monumentala samlingen:
’Bibliothek der angelsächsischen Poesie’ (ny upplaga utgifven af Wülcker); af M. Heyne
(mycket begagnad handupplaga); af Grundtvig (betydelsefull äfven genom det i hans egendomliga
själfulla stil affattade företalet om diktens mytiska och historiska underlag). På senare tiden
ha utgifvits tvänne välkomna noggranna aftryck af handskriften: af Holder, med bifogad
reviderad text (i ’Germanischer Bücherschatz’) samt af Zupitza.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
