Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING, 5
I särskilda uppsatser ha emendationer föreslagits af bl. a. ’Bugge (merendels skarpsinniga
och slående; finnas i ‘Tidskrift for Philologi og Pädagogik’, VIII samt ‘Zeitschrift fiir deutsche
Philologie’, IV), Sievers (i allmänhet goda), Kluge (likaledes), Cosijn (få, men goda; de tre
sistnämnda i Paul und Braunes ‘Beiträge’, VIII, IX).
Ålder. Handskriften till Beovulfdikten antages på goda grunder vara nedskrifven i 10:de
århundradet. Sjelfva dikten är betydligt äldre och hänföres vanligen till 8:de århundradet.
Det historiska innehållet i densamma gifver oss tvänne kronologiska hållpunkter. 1) I vv.
2913 ff. samt på några andra ställen skildras Hygelacs död i en strid mot franker och friser.
Denna omtalas äfven af Gregorius af Tours och i Gesta Regum Francorum samt skall ha egt
rum i början af 6:te årh. (512). Är det så, måste naturligtvis dikten vara författad efter
denna tid. 2) Å andra sidan omnämnas Merovingerna såsom fruktansvärda fiender (v. 2921), och
sannolikt torde då vara, att skalden leivat antingen före eller ej långt etter denna herskareätts
utslocknande 1. rättare detronisering år 752.
Diktens författare är en okänd kristen skald (enligt andra flere, dels hedniska, dels kristna,
se nedan), som naturligtvis begagnat från hednatiden nedärfda sagor och myter och gifvit dessa
en lätt kristlig omklädnad, särskildt genom att leda hedniska jätteväsens börd tillbaka till den
af Guds dom brännmärkte Kain.
Diktens hemort är sannolikt norra (eller mellersta) delen af det egentliga England,.men
den föreligger oss omklädd i sydengelsk språkdrägt.
Komposition. Som bekant torde vara, har man, särskildt i Tyskland, med en viss
förkärlek sökt göra gällande den s. k. ‘Liedertheorien’ för äldre, mera omfattande episka dikter,
såsom Iliaden, Odysseen, Nibelungeulied, Kudrun; med andra ord, man har sökt uppvisa, att
hvar och en af dessa dikter i sin nuvarande form härstammar från flere olika författare. Äfven
på Beovulfdikten har man velat tillämpa denna teori; i synnerhet har den berömde tyske språk-
och fornforskaren Midlenhoff genom en detaljerad granskning sökt uppvisa, att dikten förskrifver
sig från sex olika personer. Denna åsigt har, sannolikt på grund af Mullenboffs stora auktoritet
i andra forntidsfrågor, vunnit rätt stor tillslutning inom Tyskland. Den stöder sig på en del
oegentligheter i öfvergångarna, på förekomsten af upprepningar (som dock äro så vanliga i episka
dikter), på olika partiers större eller mindre förträfflighet. Mig har denna kritik alltid förefallit
i hög grad subjektiv och småaktig. Liksom om ej brister kunde finnas äfven hos en forntida
skald! Och liksom om dennes skaldeflygt nödvändigt skulle vara lika hög i diktens olika delar!
Med samma skäl skulle man väl kunna ‘bevisa’, att t. ex. Fritiofs Saga bör tillskrifvas olika
skalder. — I strid mot Mullenhoffs åsigt ha också uppträdt flere Beovulfkännare, bl. a. Bugge,
samt senast och på ett synnerligen förtjenstfullt sätt dansken Bönning i ett lätt tillgängligt
arbete: ’Beovulfskvadet’, hvari han på ett öfvertygande sätt häfdar diktens enhet i det stora
hela och medgifver endast möjligheten af smärre senare inflickningar.
Det är helt naturligt, att ett så urgammalt kväde som Beovulfdikten gjorts till föremål
för mytologislca utläggningar. Så har man i lijeltens strid mot vattentroll sett en sinnebild
af välgörande gudars eller menniskors sträfvanden att genom dammar o. d. afvärja hafvets
öfversvämningar. Den eldsprutande draken åter skulle vara den förbrännande sommarhettan,
hvars mördande verksamhet tillintetgöres genom bevattningskanaler. Detta passar nog in på
Ditmarsken, dit våra stamfränder tyskarne gerna vilja förlägga vår dikts ursprungliga hem.
Men vi veta väl, att dylika äfventyr, strider med hafstroll och drakar äro en omtyckt folkdiktning
och folkläsning i skilda länder och från skilda tider, och det mytologiska underlaget för dessa
äfventyr har, om det någonsin funnits, i hög grad urblekts och ersatts af en sagohistorisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
