Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beovulf - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
BEOVULF, vv. 227—308.
Krigskläderna rasslade. De tackade Gud,
Att färden öfver vågorna gått lätt för dem.
Då såg från strandhöjden Scyldingarnes utpost,
Som skulle hålla vakt öfver hafsklipporna,
Glänsande sköldar och redda rustningar
Bäras öfver plankan. Han vardt nyfiken
I hugen att veta hvad det var för män.
Sittande till häst, begaf sig då till stranden
Hroögars tjenare, svängde med kraft
Den starka lansen, talade och sporde:
»Hvad ären I för rustning-bärande,
»Brynjeklädda män, som så kommit styrande
»Den stupande kölen öfver hafvets stråt,
■»Den ringade stäfven hit öfver vågorna?
»Jag har varit utpost, hållit vakt vid hatvet,
»Att ej någon fiende måtte med skeppshär
»Göra danernas land någon skada.
»Ej ha sköldbärande män tagit sig för att komma
»Hit mera öppet: I vissten alls icke af
»Ord och löften af stridens främjare,
»Fränders bifall. Aldrig såg jag större
»Jarl på jorden än en af eder är,
»En man i rustning; ej är det en salstjenare,
»Smyckad med vapen, om ej hans yttre ljuger,
»Hans makalösa gestalt. Nu vill jag veta
»Eder härkomst, innan I fån gå
»Som frie åskådare härifrån vidare
»I danernas land. I, fjerran boende
»Hafsbefarare, hören nu min
»Rättframma tanke: att ju förr dess bättre
»Gifva tillkänna hvarifrån I kommen.»
4.
Honom den ypperste svarade då;
Skarans höfding upplät sin ordskatt:
»Vi äro män af göternas folk
»Och vår konung Hygelacs hirdmän.
»Min fader var känd ibland män;
»Den ädle fursten hette Ecgtheov.
»Den gamle bidade många vintrar, innan han
»Gaf sig åstad från sin gård; honom minnas
fullväl
»Alla stormän vida öfver jorden.
»Med välvillig hug hafva vi kommit
»Att söka din herre, Healfdenes son,
»Folkets värn. Gif du oss goda upplysningar!
»Vigtigt ärende ha vi till danernas
»Frejdade herre; ej skall något deraf
»Döljas, som jag hoppas. Du vet om det är
»Så som vi hört sägas sanningsenligt,
»Att bland Scyldingarne en okänd skademan,
»En dold förföljare om mörka nätter
»Öfvar fasaväckande, hätsk fiendskap,
»Skada och manspillan. För detta kan jag
»Storsinnadt gifva råd åt Hroögar,
»Huru den vise och gode skall öfverväldiga
fienden,
»Om annars någonsin olyckornas anfäktelse
»Skall få en återvändo, hjelp ännu komma,
»Och bekymrets bränningar varda svalare;
»Eller allt framgent han skall lida nöd,
»En bekymmersam tid, så länge der reser sig
»På herskarens mark det yppersta af hus.»
Sittande på hästen, talade utposten,
Den orädde tjenaren: »Om båda delarna,
»Ord och verk, skall en skarp sköldkämpe,
»Som tänker väl, veta noga besked.
»Jag hör, att detta är en skara huld
»Emot Scyldingarnes herre. Gån åstad bärande
»Vapen och rustningar; jag skall visa vägen.
»Äfven skall jag bjuda mina hirdmän
»Att väl skydda mot hvarje fiende
»Eder farkost, det nytjärade
»Skeppet vid stranden, tills den svängda plankan
»Skall bära tillbaka öfver hafvets strömmar
»Till vind-göternas kust den dyre man,
»Den stridsfrämjare, som det förunnas
»Att oskadd genomgå denna stridsstorm.»
De gåfvo sig åstad. Stilla bidade farkosten,
Fast vid ankaret; det rymliga skeppet
Var bundet med linan. Öfver hjelmarna
Skeno vildsvinsbilder, glänsande, guldbeslagna,
Härdade i eld; svinet höll vakt.*’)
De stridslystne männen skyndade samlade
Fram emot dalen, tills de kunde se
Den vältimrade salen, ståtlig och guldglänsande.
*) Eller efter en annan tolkning af vv. 304—5:
Höllo vildsvin, glänsande, guldbeslagna,
Härdade i eld, lifsvakt åt den sköne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
