Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beovulf - 4 - 5 - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12, BEOVULF,
Bland jordbebyggarne var detta det mest frejdade
Hus under himlen, och der bodde den mäktige;
Dess glans lyste öfver mänga land.
Då visade dem den stridsdjerfve de modiges
Glänsande gård, på det att de måtte
Kunna gå ditåt; sedan vände
Krigaren sin häst och talade så:
»Tid är att jag far. Den allsmäktige fadern
»Uti sin nåd hålle eder oskadde
»I edra företag! Jag vill till sjön
»Att hålla vakt mot tienders skara.»
5.
Vägen var brokigt stenlagd och förde männen
Fram i sluten trupp. Stridsbrynjan sken,
Hård och flätad; det glänsande svärdet
Klang mot rustningen, då de kommo gående
I sina stridsdrägter fram till salen. .
De sjötrötte satte sina sida sköldar,
De mycket hårda, mot husets vägg
Och vände sig till bänken; männens stridsdrägter,
Brynjorna ringde; sjömännens vapen,
Lansarna stodo, de ofvantill grå
Askträden, samman: jernskaran var
Prydd med. vapen. Då sporde der
En stolt hjelte efter kämparnes börd:
»Hvarifrån fören I smyckade sköldar,
»Gråa brynjor och visirhjelmar,
»En hop af spjut? Jag är Hroögars
»Bud och tjenare. Ej har jag sett så många
»Utländske män mera modiga.
»Jag tror att I af mandom och ej i landsflykt,
»Utan af hugstorhet uppsökt Hroögar.»
Honom svarade då den kraftberömde;
Hård under hjelmen, talade vind-göternas
Stolte höfding: »Vi äro Hygelacs
»Bordskamrater; Beovulf är mitt namn.
»Jag vill nämna mitt ärende
»För Healfdenes son, den frejdade fursten,
»Din konung, om han vill oss unna
»Att vi få. helsa honom, den. gode.»
Vulfgar talade — det var en Vendelhöfding;
Hans mannamod var kändt af många,
Hans tapperhet och visdom —: »Jag vill spörja,
vy. 309—392.
»Såsom du beder, danernas vän,
»Scyldingarnes herre, ringarnas utdelare,
»Den frejdade fursten, om ditt företag
»Och straxt förkunna för dig det svar,
»Som den gode tänker gifva mig.»
Han gick sedan skyndsamt dit der Hroögar satt,
Gammal och grånad, bland sina ädlingars skara.
Den kraftberömde gick och ställde sig framför
Danaherrens axlar: han kände kämparnes sed.
Vulfgar talade till sin vän och herre:
»Hit ha färdats män af götafolket,
»Komna från fjerran öfver hatvets vidd.
»Den ypperste af dem gifva krigarne
»Namnet Beovulf. De bedja nu
»Att de måtte få byta ord
»Med dig, min konung. Neka dem ej,
»Hroögar! glädjen af dina svar.
»I sina rustningar synas de värda
»Jarlars aktning; synnerligen utmärkt
»Är höfdingen, som hitfört dessa kämpar.»
6.
Scyldingarnes värn Hroögar talade:
»Jag kände honom, då han var ett barn.
»Hans gamle fader hette Ecgtheov;
»Honom gaf göten Hreöel till äkta
»Sin enda dotter; hans starke son
»Är nu hit kommen, har uppsökt en huld vän.
»Det sade då sjöfarande,
»Som förde öfver göternas gärder
»Dit efter önskan, att den stridsberömde
»Hade trettio männers styrka
»I sitt näftag. Den helige Gud
»Har säudt honom till vest-danerna,
»Så jag hoppas, oss till bistånd
»Mot Grendels fasa. Jag vill bjuda
»Den gode smycken för hans djerfva mod.
»Skynda du dig, bed dem gå in
»Att se den samlade kretsen af vänner.
»Säg dem också, att de äro välkomna
»Till danamännen». Då gick Vulfgar
Till salsdörren, förkunnade derinne:
»Eder lät säga min segerherre,
»Öst-danernas furste, att han känner eder börd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
