Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beovulf - 6 - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEOVULF, vv. 393-4^4. 13
»Och att I tappre aren välkomna
»Öfver hafvets vågor hit till honom.
»Nu mån I gå i edra rustningar
»Under hjelmarna att se Hroögar.
»Låten sköldarne och de dödsbringande spjuten
»Bida här på samtalets utgång!»
Upp steg då den mäktige, kring honom mången
man,
En ståtlig kämpaskara; några stannade der
Att vakta rustningarna, som den starke bjöd dem.
De skyndade samlade efter mannens anvisning
Under Hjorts tak; den hugstarke gick,
Hård under hjelmen, och ställde sig vid härden.
Beovulf talade — på honom sken brynjan,
Ett stridsnät flätadt af smedens konstflit —:
»Hell dig, HroSgar! Jag är Hygelacs
»Slägting och hirdman; jag har i min ungdom
»Utfört många bragder. På min odalgård
»Fick jag noga reda på Grendels sak.
»Sjöfarande säga, att denna sal,
»Det yppersta af hus, står tom och gagnlös
»För alla män, sedan aftonljuset
»Varder doldt under himlens glans.
»Då rådde mig mina stamfränder,
»De yppersta män, kloka karlar,
»Att jag skulle söka dig, konung Hroögar;
»Förty de kände min stora styrka,
»Hade sjelfve sett, då jag kom ur striden,
»Blodbestänkt af fiender; troll band jag der,
»Ödde jättarnes slägt och slog om natten
»Hafstrollen på vågorna, led stort trångmål,
»Hämnades fiendtligheten mot vind-göterna, som
lidit ve,
»Krossade deras fiender. Och nu skall jag ensam
»Hålla möte med jätten Grendel,
»Olycksbringaren. Nu vill jag då
»Bedja dig, furste öfver lysande daner,
»Scyldingarnes skydd, en enda bön:
»Att du, krigarnes värn, folkens herre och vän,
»Ej vägrar mig nu, då jag kommit så fjerran från,
»Att få ensam med mina jarlars skara,
»Denna hårda hop, rensa salen Hjort.
»Jag har också sport, att olycksbringaren
»I sin sorglöshet ej bryr sig om vapen.
»Jag försmår då, så sannt mig Hygelac,
»Min folkkonung, vare blid i hågen,
»Att bära svärdet eller den sida, gula
»Skölden i striden, utan med näfven skall jag
»Fatta tag i fienden och kämpa om lifvet,
»Bröst emot bröst; der får den lita
»Till herrens dom, som döden rycker bort.
»Jag tror nog, att han vill, om han får råda,
»Uppäta götamännen i denna stridssal
»Oförfäradt, som han otta gjort
»Med blomman af daner. Ej behöfver du hålla
» Vakt öfver mitt hufvud;*) han vill nog ha mig,
»Bestänkt med blod, om döden bortrycker mig:
»Enslingen bär bort det blodiga liket,
»Tänker kalasa, äter det sorglöst,
»Vandrar i kärrets vrår; ej behöfver du då längre
»Sörja för vården utaf min kropp.
»Sänd till Hygelac, om striden bortrycker mig,
»Den bästa af stridsskrudar, som värnar mitt
bröst,
»Den yppersta rustning, ett arf efter Hreöla,
»Velands verk. Alltid går ödet, som det skall.»
. 7.
Scyldingarnes hjelm Hroögar talade:
»1 och för försvarsstrid, min vän Beovulf,
»Och till vår hjelp har du uppsökt oss.
i »Din fader kämpade den största fejd:
»Hans hand vardt HeaSolafs bane
»Bland Vylfingarne; då vågade ej
» Vind-göterna behålla honomaf fruktan för krig.
»Då uppsökte han de ärorika Scyldingarnes,
»Syddanernas folk öfver vågornas svall.
»Just då rådde jag öfver danernas folk
»Och höll i min ungdom hjeltarnes borg,
»Den på smycken rika; då var Heregar död,
»Min äldre broder, Healfdenes son,
»Ej mer i lifvet: han var bättre än jag.
»Sedan bilade jag denna fejd med skatter;
»Jag sände till Vylfingarne öfver vattnets rygg
’ »Gamla smycken; han svor mig eder.
»Sorg i mitt sinne är mig att säga
»Till hvem det vara må, hvilkeu häftig fiendskap
*) En hedersgärd åt den döde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
