Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beovulf - 7 - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 IBEOVULF,
»Och nesa Grendel beredt mig i Hjort
»Med sina hätska anslag. Min krigarehop,
»Min salsskara har smält samman; ödet har
bortsopat dem
»I Grendels fasansfulla våld; men Gud kan lätt
»Hejda den djerfve fienden i hans dåd.
»Rätt ofta hafva, druckna af öl,
»Kämparne lofvat vid dryckeskannan
»Att i ölsalen vilja bida
»Striden mot Grendel med svärdseggarnas fasor.
»Då var denna härliga mjödsal blodfärgad
»Vid morgontiden, då dager lyste,
»Hvarje bänktilja öfvergjuten med blod.
»Så mycket färre trogna egde jag,
»Dyra kämpar, som dem döden bortryckt.
»Sitt nu ned till gästabudet och lös frånhof-
sederna
»De segerberömda, som din håg bjuder!»
Sedan gafs götamännen alla tillsammans
Plats på en bänk uti ölsalen;
Dit gingo de tappre, de mycket stolte
Att sätta sig ned. En sven passade upp,
Bar i handen en sirad ölkanna,
Iskänkte den klara drycken. Skalden sjöng
stundom
Klart uti Hjort. Der var kämpajubel,
En talrik skara daner och vind-göter.
8.
Ecglats son HunferS talade;
Vid Scyldingafurstens fötter satt han,
Löste stridsrunan — den modige sjöfaranden
Beovulfs resa förtröt honom mycket,
Förty han unnade ej, att någon annan man
Under himlen skulle någonsin vinna
Större ära på jorden än han sjelf —:
»Är du den Beovulf, som mätte sig med Breca
»I kappsimning öfver det vida hafvet,
»Der I öfvermodigt pröfvaden vågorna
»Och för djerft skryt vågadeu lifvet
»I det djupa vattnet? Ej kunde någon man,
»Ljuf eller led, förmå eder att afstå
»Från den sorgfulla färden. Sedan summen I
i hafvet,
vy. 475—555,
»Der 1 med armarna famnaden hafsströmmen,
»Mätten hafsvågorna, svängden händerna,
»Gleden öfver hafsytan; vintersvallet
»Sjöd i vågorna. I sträfvaden sju nätter
»I hafvets våld; han öfvervann dig i simning,
»Hade större styrka. Sedan vid morgontiden
»Bar hafvet upp honom till de krigiska rämerna.
»Derifrån uppsökte han, dyr för de sina,
»Sitt kära odal i brondingarnes land,
»Den fagra fridsborgen, der han hade folk,
»Borg och ringar. Hela sitt vad med dig
»Fullgjorde noga Beanstans son.
»Nu väntar jag för dig, så dugande du än
varit
»I alla stridsstormar, en sämre utgång
»Af den vilda kampen, om du vågar bida
»Grendel på nära håll natten i ända.»
Ecgtheovs son Beovulf talade:
»Sådan lång rad, min vän Hunferä’,
»Du, drucken af öl, har talat om Breca,
»Sagt om hans färd! Sannt jag säger,
»Att jag hade större styrka på hafvet,
»Uthållighet på vågorna än någon annan man.
»Vi två sade det såsom ynglingar
»Och vi lofvade — bådas vårt lif
»Var då ännu ungt — att våga lifvet
»Ute på hafvet och gjorde det också.
»Då vi summo ut, hade vi det hårda svärdet
»Naket i handen: vi ernade värja oss
»Mot hvalfiskarna. Han kunde ej alls
»Flyta ifrån mig längre bort på vågorna,
»Snabbare i hafvet, och ej ville jag ifrån
honom.
»Sedan voro vi tillsammans på hafvet
»Fem nätters tid, tills strömmen dref oss åtskils,
»De svallande vågorna, den kallaste vind,
»Den mörka natten och den vilda nordan
»Kastade sig mot oss; vågorna voro upprörda.
»Hafsfiskarnas mod vardt uppeggadt;
»Då lemnade mig min hårda, flätade
»Pansarskjorta skydd mot de lede;
»Den virkade stridsdrägten, smyckad med guld,
»Låg på mitt bröst. Mot botten drog mig
»En hätsk fiende; den vilde höll mig
»Fast i sitt tag. Dock vardt mig unnadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
