Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beovulf - 8 - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEOVULF, VV. 556—639. 15
»Att träffa olycksbringaren med svärdets spets.
»Den stormande striden bortryckte då
»Det väldiga hafsdjuret genom min hand.
9.
»Sålunda ansatte mig ofta och hårdt
»De leda skadedjuren. Jag stod dem till tjenst
»Med mitt dyrbara svärd, såsom vederbörligt var.
»Ej fingo de illdådarne njuta glädjen
»Utaf den måltiden att taga mig
»Och sätta sig till gästabud nära hafsbottnen;
»Utan om morgonen lågo de uppe
»Sårade af klingan, bland vågornas skum,
»Söfda af svärdet, så att de icke
»Sedan hindrade sjöfarande
»På den stupande vägen. Från östan kom ljuset,
»Guds lysande vårdtecken — vågorna lade sig —,
»Så att jag kunde se landtuddarna,
»De blåsiga strandhöjderna. Ödet frälsar ofta
»Mannen från döden, då hans mandom duger.
»Emellertid lyckades jag med svärdet slå ihjäl
»Nio hafstroll. Aldrig har jag sport hårdare
»Nattlig strid under himlens hvalf
»Eller armare menniska i hafvets strömmar.
»Dock undkom jag med lifvet fiendernas tag,
»Trött af färden. Sedan bar mig
»Hafvet på sin ström, de svallande vågorna
»Till finnarnes land. Om dig har jag icke
»Hört förtäljas sådana strider,
»Svärdens fasor. Ingen af er båda,
»Breca och du, har ännu i stridsleken
»Någonsin utfört så dyrköpt bragd
»Med blodbestänkta svärd — ej jag yfves der-
öfver —.
»Du deremot har blifvit dina närmaste fränders,
»Dina bröders hane; derför skall du i helvetet
»Lida fördömelse, fastän ditt vett duger.
»Jag säger dig för sannt, du Ecglafs son,
»Att aldrig skulle Grendel, den hemske olycks-
bringaren,
»Vållat din herskare så mycken fasa
»Och nesa i Hjort, om din hug vore
»Så stridslysten som du sjelf säger.
»Men han har funnit, att han ej behöfver
»Synnerligen frukta för fejden med eder,
»Den hemska svärdsstormen med Seger-scyl-
dingarne:
»Han tager tvångspanter, skonar ingen
»Af danernas folk, utan kämpar med lust,
»Dödar och fråssar, väntar ej strid
»Af spjut-danerna. Men nu skall göters
»Kraft och mandom snarligen erbjuda
»Honom en strid. Tillbaka går den som kan,
»Modig till mjödet, när morgonljuset,
»Den strålande solen följande dygnet
»Skiner från sunnan öfver menniskors barn.»
Lycklig var då skatternas utdelare,
De glänsande danernas tappre gråhårsfurste
Hoppades på hjelp, sedan folkets herde
Hade hört Beovulfs fasta beslut.
Der var skratt bland hjeltarne, harpoklang ljöd,
Orden voro glada. Eram gick Vealhtheov,
Hroögars gemål, med höfviskt skick,
Helsade guldsmyckad männen i salen;
Och då gaf den högättade kvinnan en bägare
Först åt öst-danernas odals skyddsherre,
Bad honom vara blid vid detta ölgille,
Vänlig mot männen. Den segerrike konungen
Mottog med glädje den bjudna salsbägaren.
Helmingarnes dam gick sedan omkring
Till hela skaran, gamla och unga,
Utdelade skatter; tills så fogade sig,
Att den ringprydda, högsinnade drottningen
Bar en mjödbägare fram till Beovulf;
Helsade göternas furste och tackade
Gud med visa ord, att nu blifvit uppfylld
Hennes önskan och hopp att af någon jarl
Få hjelp emot dåden. Den stridsdjerfve kämpen
Mottog bägaren utaf Vealhtheov,
Och sedan talade Beovulf högtidligt,
Ecgtheovs son, lysten efter strid:
»Det var min föresats, då jag gick till sjös,
»Satte mig i farkosten med min skara,
»Att jag skulle fullständigt uppfylla
»Edert folks önskan eller falla på valplatsen,
»Sluten i fiendens tag. Jag skall utföra
»En manlig bragd eller också bida
»Min sista dag i denna mjödsal.»
Dessa stolta ord af göten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
