Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beovulf - 14 - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 BEOVULE, vv. 961—1037.
»Ätt du hade fått se honom sjelf,
»Den rustade fienden, trött till döden.
»Jag ville snabbt tjettra honom
»Med hårda näfvar på dödsbädden,
»Så att han skulle ligga i dödskval
»Under mitt tag, om ej hans kropp glidit undan.
»Jag kunde icke, då ej skaparen ville det,
»Hindra hans gång: så fast höll jag icke
»Dödsfienden; utan han var alltför
»Stark på foten. Dock lemnade han kvar,
»För att rädda lifvet, såsom spår sin hand,
»Arm och axel; likväl fick icke
»Den eländige mannen någon hjelp deraf.
»Ej längre lefver missdådaren,
»Hemsökt för sina synder, utan honom har
smärtan
»Under tvingande grepp hårdt omsnärt
»I svåra band. Der skall han bida,
»Den skuldbefläckade mannen, på den stora
domen,
»Som den härliga skaparen skall fälla öfver
honom.» .
Då blef Ecglafs son*) tystare
Med sitt skrytsamma tal om stridsbedrifter,
När ädlingarne, tack vare jarlens kraft,
Fingo skåda fiendens hand och fingrar
Högt uppe i taket. Framtill var hvar och en
Af de fasta naglarna snarlik stål;
Den hedniska kämpens handspjut voro
Svåra och hemslia.^} Hvar och en sade,
Att intet bepröfvadt kämpasvärd
Ville bita på honom samt afhugga
Olycksbringarens blodiga stridsnätve.
15.
Sedan lät man snabbt händerna smycka
Hjort innantill: det fanns en mängd
Män och kvinnor, som satte i stånd
Den gästvänliga vinsalen. Guldskimrande skeno
Bonader längs väggarna, en mängd underbara
syner
För alla män, som skåda på dem.
*) Hunferd, se vv. 499 ft.
**) Eller också: . . . handspjut var En hemsk klo.
Det härliga huset, fullständigt innantill
Hopfäst med jernband, var illa skadadt,
Gångjernen sprängda; taket ensamt
Blef alldeles oskadadt, då olycksbringaren,
Skuldbelastad, tog till flykten,
Misströstande om sitt lif. Ej är det lätt
Att fly undan döden — göre det den som vill! —;
Utan drifvct af tvång, skall hvarjc mennisko-
barn,
Som hyser en själ och bor på jorden,
Nödgas söka den redda bädden,
Der hans kroppshydda, hvilande på lägret,
Skall sofva efter gästabudet. — Då var rätta
tiden
För Healfdenes son att gå till salen:
Konungen sjelf ville intaga sitt mål.
Ej har jag sport, att en större skara
Uppfört sig bättre kring sin skatt-utdelare.
De ärorike männen gingo till bänkarna,
Gladde sig åt måltiden. Sirligt mottogo
Deras fränder, de tappre kämparne
Hroögar och HroSulf mången bägare
I den höga salen. Hjorts inre
Fylldes af vänner: då hade Scyldingarne
Ännu ej öfvat förrädiska anslag.
Healfdenes son gaf sedan Beovulf
Till segerlön ett gyllene fälttecken,
Ett smyckadt baner, hjelm och brynja,
Ett frejdadt och siradt svärd: många sågo dessa
Bäras fram till hjelten. Beovulf mottog
En bägare i salen; ej behöfde han skämmas
Inför skyttarne för dessa gåfvor.
Ej har jag sport, att många män
Vänligare gifvit på ölbänken en annan
Fyra smycken, sirade med guld.
Kring hjelmens topp höll en hjelmbuske,
Omsnodd af metalltrådar, hufvudvakt utantill,
Att ej Alarnas lemningar,*) hårda i stridsskuren,
Måtte förmätet skada honom, då hjelten,
Väpnad med sköld, skulle, gå mot fienderna.
Jarlarnes värn lät vidare föra
In uti huset åtta hästar
Med guldsmidda betsel; på en af dem låg
*) Det som filarna lemna == svärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
