Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beovulf - 15 - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEOVULF, vy. 1088—1112. 21
En smyckad sadel, konstrikt arbetad.
Det var den höge konungens säte i striden,
Då Healfdenes son ville öfva svärdslek:
Aldrig hvilade i härens spets
Den vidtfrejdades tapperhet, då kämparne föllo.
Och då lemnade Ingvinernas skyddsherre
Båda delarna, hästar och vapen,
I Beovulfs våld, bad honom bruka dem väl.
Så värdigt vedergällde den frejdade fursten,
Hjeltarnes skattvårdare, stridsstormarna
Med hästar och skatter, som aldrig kan klandra
Den man som rätt vill säga sanning.
16.
Dessutom gaf jarlarnes drott
Åt hvar och en af dem på mjödbänken,
Som med Beovulf tillryggalagt vägen öfverhafvet,
Ett dyrbart arfsvärd och bjöd att gälda
Med guld den man, som Grendel förut
Ondskefullt dödat, som han velat göra med flere,
Om ej den vise Gud och hjeltens mod afvärjt
Från dem detta öde: skaparen rådde
Öfver alla menniskor, såsom han ännu gör.
Derför är förstånd och sinnets förtänksamhet
Öfverallt det bästa; mycket ljuft och ledt
Måste den röna, som lefver länge
Här uti verlden mödosamma dagar. —
Der var sång och klang på en gång derinne
Om Healfdenes häranförare;
Harpan anslogs, ofta klingade sången,
Då Hroögars skald väclcte fröjd i salen
Längs mjödbänken, då han talade
Om Finns söner, när olyckan drabbade dem:
»Healfdenes hjelte, Scyldingen Huäf
»Föll för ödet på frisernas valplats.
»Dock kunde icke Hildeburh prisa
»Fiendernas*) tro: oförskyldt miste
»Hon sina kära, barn och bröder
»I denna sköldlek; de föllo för ödet,
»Sårade af spjutet: det var en olycklig kvinna.
»Och ej utan skäl klagade Hocs dotter
»Öfver skickelsen, då morgonen kom,
*) Uttrycket ‘fiender’ fattas i denna episod ur
den danske sångarens synpunkt, således = ‘friser’.
»Och hon kunde se under den ljusa himlen
»De sinas olyckliga död, af hvilka hon förr haft
»Den största glädje i verlden. Striden hade
bortryckt
»Alla Finns män utom några få,
»Så att han ej kunde på valplatsen
»Utkämpa striden med Hengest,1)
»Genom kamp skydda de olyckliga spillrorna
»Mot konungens man;2) utan de erbjödo dem
fördrag:
»Att de skulle inrymma ett annat hus helt
åt dem
»Med sal och högsäte, så att de skulle ega
»I sitt våld hälften mot fiendernas söner;
»Och vid skatt-utdelningar skulle hvarje dygn
»Folcvaldas son3) ära danerna,
»Skänka ringar och dyrbara skatter
»Af drifvet guld åt Hengests skara
»Jemnt lika mycket som han ville elda
»Frisernas stam med gåfvor i ölsalen.
»Så slöto de högtidligt å ömse sidor
»Fast fredsfördrag. Finn bekräftade
»För Hengest med eder, kraftigt och okränkbart,
»Att han skulle hålla i ära efter stormännens råd
»De olyckliga spillrorna och ingen man der
»Med ord eller dåd bryta fördraget
»Eller någonsin bakslugt kränka detsamma,
»Fastän de följde sin ring-utdelares4) baneman,
»Herrelöse, då de så måste.
»Om då någon friser med utmanande tal
»Väckte minnet af dödshatet,
»Skulle svärdets egg straffa detta.
»Eden aflades, och glänsande guld
»Lyftes ur skatten. Här-scyldingarnes
»Bäste kämpe5) var redo för bålet.
»Lätt skönjbar var på detta bål
»Den blodbestänkta brynjan, ett gyllene vildsvin,
»Hårdt som jern, samt mången ädling,
1) Efter Hnäfs fall blef denne dana skarans
anförare.
2) Danakonungens man = Hengest.
3) Finn.
4) Danernas ringutdelare = Hnäf; dennes bane-
man = Finn.
5) Hnäf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
