Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beovulf - 20 - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEOVULF, VT. 1347—1432. 25
»Att de ha sett tvänne sådana
»Väldiga gränsboar, främmande gastar
»Hålla till i träsk: af dem var den ena,
»Så visst som de kunde veta det,
»En kvinnogestalt; den andra uslingen
»Trampade i mansskepnad landsflyktens spår,
»Blott att han var större än någon annan man.
»Honom kallade i forna dagar
»Tnvånarne Grendel: ej känna de hans fader,
»Om förut någon af mörka gastar
»Blifvit född åt denne. De bebo varghålor,
»Dolda trakter, blåsiga uddar,
»Farliga träskvägar, der bergets ström
»Under uddarnas töcken flyter
»Ned under jorden. Ej är det härifrån
»Många mils väg, som denna sjö ligger;
»Öfver den hänga rimfrostklädda träd,
»En rotfast skog, och öfverskugga vattnet.
»Der kan man hvarje natt se ett hemskt under,
»Eld på vågorna. Ej lefver någon så vis
»Bland menniskors barn, att han känner bottnen.
»Fastän hedens vandrare, den hornprydde hjorten,
»Jagad af hundar, uppsöker skogen,
»Flyende från fjerran, gifver han förr
»Sitt lif på stranden, än han vill dölja
»Sitt hufvud deri. Ej är det en trygg plats.
»Derifrån stiga mörka vågsvall
»Upp till molnen, då vinden drager
»Oväder samman, tills luften mörknar
»Och himlen gråter. Nu finnes hjelp
»Äter ensamt hos dig. Du känner ej ännu
»Den farliga platsen, der du kan finna
»Den skuldbelastade varelsen: sök, om du vågar!
»Jag skall löna dig för denna strid,
»Såsom jag förut gjort, med gamla smycken,
»Med vridet guld, om du kommer derur».
21.
Ecgtheovs son Beovulf talade:
»Sörj ej, du vise! Bättre är för hvar och en
»Att hämnas sin vän än sörja mycket.
»Hvar och en af oss skall bida slutet
»Af jordelifvet: vinne den som kan
»Rykte före döden! det skall sedan
»Blifva det bästa för den döde kämpen.
»Stig upp, du rikets vårdare! låtom oss genast
fara
»Att skåda Grendels frändes gång!
»Jag lofvar dig detta: ej skall han fly undan
»I jordens famn eller bergets skog
»Eller hafvets botten, han må gå hvart han vill.
»Haf blott tålamod detta dygn
»Med allt det onda; det hoppas jag af dig».
Upp sprang då den gamle, tackade Gud,
Den mäktige herren, för hvad mannen sagt.
Derpå sadlades åt Hroögar en häst
Med lockig man. Ståtlig red
Den vise fursten; efteråt kom
Sköldbärarnes skara. Spår voro der
Längs skogsvägarna vida synliga
Af gång öfver marken. Sedan hade hon gått
Öfver ett mörkt träsk, bar då en liflös,
Den ypperste utaf de hirdmän,
Som med Hroögar rådde i hemmet.
Ädlingars son gick sedan öfver;
Branta bergsluttningar, smala vägar,
Trånga stigar, en okänd väg,
Stupande uddar, många hafstrolls-boningar.
Jemte några få vise män
Gick han förut att skärskåda fältet,
Tills han plötsligt fann bergets träd
Luta sig öfver den grå stenen,
En glädjelös skog: under stod vattnet,
Blodigt och upprördt. Alla dauerna,
Scyldiugarnes vänner blefvo dystra till mods;
Mången hjelte, alla jarlar
Måste lida smärta, då de träffade på
Äscheres hufvud uppå hafsklippan.
Strömmen sjöd — krigarne åsågo det —
Af hett blod. Stundom sjöng hornet
En eggande stridssång. Hela skaran satte sig.
De sågo på vattenytan en mängd ormar,
Sällsamma hafsdrakar pröfva djupet
Samt på uddarnas sluttningar hafstroll ligga,
Hvilka vid middagstiden ofta företaga
En sorgfull färd på segelstråten,
Ormar och vilddjur. De rusade åstad
I bitter vrede, då de hörde den gälla
Klangen af stridshornet. Göternas furste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
