Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beovulf - 24 - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 BNOVULT,
»Visar sig någonstädes, utan hela verlden
vänder sig
»Honom till behag. Han känner ej det värre,
»Till dess öfvermodet växer och skjuter
»Uti hans inre, då väktaren sofver,
»Själens herde. Denna sömn är för djup,
»Hemsökt af anfäktelser, banemannen mycket
nära,
»Han som från pilbågen skjuter bakslugt.
25.*)
»Då träfas han i bröstet under skyddande pansar
»Af den bittra pilen; kan ej värja sig
»För den fredlöse andens förvända, gåtfulla bud.
»Hvad han så länge egt, synes honom för litet,
»Illvillig snålar han och ger ej med stolta ord
»Konstrika ringar, förgäter och föraktar
»Det kommande ödet, derföratthärlighetensherre,
»Gud förut gifvit honom hans andel af ära.
»Sedan händer det så till slut,
»Att den bräckliga kroppen sjunker samman,
»Hemfaller åt döden. En annan tillegnar sig
»Och utdelar sorglöst smyckena,
»Jarlens gamla skatter, frågar ej efter egaren.
»Akta dig, käre Beovulf, bäst bland män,
»För denna onda sträfvan och välj dig det bättre,
»Evigt väl! Undvik öfvermod,
»Du frejdade kämpe! Nu varar en tid
»Din styrkas blomma: snart blir det så,
»Att sjukdom eller svärdsegg skiljer dig från din
kraft,
»Eller eldens grepp eller flodens svall
»Eller svärdets bett eller spjutets flygt
»Eller hemsk ålderdom; eller ögonens glans
»Försvinner och mörknar; plötsligt händer
»Ätt döden öfverväldigar dig, o kämpe!
»Så bar jag herskat i hundra halfår
»Öfver ring-danerna under molnen och med strid
skyddat dem
»Mot många stammar på denna jord
*) Indelningen af denna och de närmast följande
sångerna är i handskriften oredig och har derföre
här gjorts i någon mån oberoende af denna.
W. 1738—1814,
»Med spjut och eggar, så att jag ej räknade
»Någon motståndare under solens ban.
»Dock fick jag på mitt odal en ändring deruti,
»Sorg efter gamman, då en gammal fiende
»Grendel började uppsöka mitt hem.
»För denna strid bar jag ständigt
»Stort bekymmer. Tack vare skaparen,
»Den evige herren, för att jag i lifvet fått
»Efter långvarig nöd med mina ögon skåda
»Detta af svärdet blodade hufvud!
»Gå nu till din plats, njut afgästabudsglädjen,
»Ärad genom striden! Många skatter
»Skall jag dela med dig, då morgonen kommer».
Göten blef glad till mods och gick straxt fram
Att söka sin plats, som den vise bjöd.
Sedan blefvo åter de kraftberömde,
I salen sittande, höfviskt undfägnade
Likasom förut. Nattens hölje
Mörknade öfver kämparne; hela skaran reste sig.
Den gamle, grånade Scyldingen ville
Söka bädden. Äfven lyste det göten,
Den frejdade kämpen, högligen att sofva.
Genast fördes den af resan trötte
Främlingen bort af en salstjenare,
Hvilken höfviskt sörjde för alla
Kämpens behof, som detta dygn
De krigiska sjömännen skulle hafva.
Så hvilade den hugstore; vidt och guldprydt,
Höjde sig taket: derinne sof gästen,
Tills den svarta korpen, blid i hjertat,
Bådade himlens fröjd; då kom den strålande
solen
Glidande öfver sluggorna. Krigarne skyndade
sig.
Ädlingar,ne voro redda att fara
Äter till sitt folk; den högsinnade gästen
Ville pröfva kölen fjerran derifrån.
Då lät den starke bära fram Hrunting,
Bjöd Ecglafs son taga sitt svärd,
Det kära stålet; tackade honom för lånet,
Sade att han skattade det som en god stridsvän,
Kraftig i krig, klandrade ej
Svärdets egg: det var en modig man.
Och när kämparne voro rustade
Och resfärdiga, gick den för danerna dyre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
