Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beovulf - 25 - 26 - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEOVULF, vy. 1815—1889. 31
Ädlingen till högsätet, der den andre satt,
Den tappre hjelten, och helsade Hroögar.
26.
Ecgtheovs son Beovulf talade:
»Nu vilja vi, sjöfarande,
»Komna från fjerran, säga att vi längta
»Att söka Hygelac. Här ha vi undfägnats
»Väl efter önskan: du har varit god emot oss.
»Om jag någonsin kan på jorden med något
»Vinna större kärlek utaf dig,
»Mannafurste, än jag hittills gjort,
»Så är jag straxt färdig till stridsbragder.
»Om jag far spörja öfver vågornas ban,
»Att dina grannar ansätta dig med skräck,
»Som hätska fiender stundom gjort med dig,
»Så skall jag bringa dig tusen kämpar,
»Hjeltar till din hjelp. Jag vet att Hygelac,
»Göternas furste, fastän folkets herde
»Ännu är ung, vill hjelpa mig
»Med råd och dåd att ära dig väl
»Och dig till hjelp bära spjutet,
»Kraftens stöd, om du behöfver män.
»Om nu furstebarnet Hreöric ärnar sig
»Till göternas gårdar, kan han der finna
»Många vänner: bäst är att söka
»Främmande länder för den som litar på sig
sjelf».
HroÖgar talade och svarade honom:
»Dessa ord har den vise Gud
»Lagt i ditt sinne; ej har jag hört någon man
»Vid så unga år tala visare:
»Du är stark till kroppen och klok till sinnes,
»Vis i orden. Jag hyser förhoppning,
»Om det går så, att sjukdom eller stål
»Eller spjutet bortrycker i den vilda svärds-
kampen
»HreÖels son, din egen konung,
»Folkets herde, och du är vid lif,
»Att sjö-göterna ej hafva någon
»Bättre att välja till sin konung,
»Hjeltarnes skattvårdare, om du vill råda
»Öfver frändernas rike. Ju längre dess bättre
»Likar mig ditt sinne, käre Beovulf!
»Du har uträttat det, att för dessa folk,
»Götamännen och spjut-danerna,
»Skall fred vara gemensam och hvila skall den
fejd,
»Den hätska fiendskap de förut burit;
»Så länge jag råder öfver mitt vida rike,
»Skatter vara gemensamma, mången man upp-
söka
»En annan med gåfvor öfver dykandens bad.
»Den ringade farkosten skall föra öfver hafvet
»Skänker och kärlekstecken: jag vet att männen
»Stå fast slutna mot fiende och vän
»I allo otadligt efter gammal sed.
Ytterligare gaf honom Healfdenes son,
Jarlarnes värn, derinne tolf smycken,
Bad honom med dessa skänker välbehållen
uppsöka
Sina kära landsmän och snart komma åter.
Derpå kysste Scyldingarnes furste,
Den högättade konungen, den bäste af hjeltar
Och föll honom om halsen. Den gråhåriges
Tårar strömmade: den åldrige väntade
Båda delarna, dock mera det ena,
Att de modige skulle åter få se
Hvarandra i samtal. Så kär var honom den
mannen,
Att han ej kunde hämma sin själsrörelse,
Utan fäst i hjertat med hugens bojor,
Längtar hjelten hemligen efter den käre mannen
I strid mot blodet.*) — Deritrån skred då
Den guldstolte kämpen Beovulf öfver ängen:
Han yfdes öfver skatterna. Hafsvandraren
Låg för ankar, bidade sin egare.
Då vardt under gången Hroögars gåfva
Ofta prisad: det var en konung,
I allo otadlig, tills ålderdomen, som ofta
Skadat många, betog honom hjeltekraftens här-
lighet.
27.
Kom så till hafvet hirdmännens
Modiga hop, bar flätade
■ *) D. ä ehuru han ej var hans blodsfrände’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
