Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beovulf - 27 - 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 ÉEOVULF,
Ringbrynjor. Kustvakten märkte
Jarlarnes återfärd, såsom han förut gjort.
Ej med harm hetsade han gästerna
Från klippudden, utan red dem till mötes,
Sade att välkomna till vind-göterna foro
I glänsande rustningar kämparne till skeppet.
Sedan blef vid stranden den ring-stäfvadé,
Rymliga farkosten lastad med rustningar,.
Hästar och smycken: masten reste sig
Öfver Hroögars hopade skatter.
Åt skeppsvakten gaf Beovulf ett svärd,
Inlagdt med guld, så att han sedan blef
Dess mera aktad på mjödbänken
För den gamla skatten. Sedan gick han ombord
Att uppröra djupet, öfvergaf Danalandet.
Vid masten fästes hafsduken,
Seglet med en lina. Skeppet knakade;
Ej hindrade vinden seglarens fård
Hän öfver vågorna. Hafsvandraren for
Bort öfver böljorna, den timrade stäfven
Flöt med skummig hals öfver hafsströmmarna,
Tills de kunde se göternas klippor,
De kända uddarna. Drifven af vinden,
Trängde kölen upp, så att han stod på land.
Snabbt var vid hafvet redo en hamnvakt,
Som förut en lång tid, längtande vid hafvet
Efter de kära männen, skådat ut i fjerran.
Han band vid stranden det vidt bugtade skeppet
Fast med ankartåg, på det ej vågornas svall
Måtte bortdrifva från dem den kära farkosten.
Sedan lät han bära upp ädlingarnes skatter,
Smycken och drifvet guld: ej hade han långt
Derifrån att söka skatternas utdelare,
Hreölingen Hygelac. Der bodde i hemmet
Med sina följeslagare nära sjövallen
Den hjeltemodige konungen i den höga salen
— Huset var ståtligt —. Hygd*) var mycket
ung,
Vis och värdig, fastän HäreSs dotter
Hade bidat blott få vintrar
Under borgens lås: hon var dock ej för nedlåtande
Eller för karg med gåfvor af kostbara smycken
Till götamännen. — Den djerfva folkdrottningen
*) Hygd, Häreös dotter, var Hygelacs maka.
w. 1890—1970.
Thryöo*) hade ett högligen fruktansvärdt sinne.
Ingen hjelte bland hennes tillgifna följeslagare
Utom hennes gemål djerfdes med sina
Ögon skåda henne rakt uti ögat;
Ty då höll han handvridna dödsbojor
Beredda åt sig: snabbt skulle sedan
Svärdet fattas med hand om fästet,
Så att olycksklingan måste afgöra,
Buda till döds. Ej höfdes det en hög kvinna,
Hur härlig hon ock är, att öfva sådant,
Att en fridväfverska för diktad kränkning
Straffar till lifvet en tillgifven tjenare.
Dock detta hämmade Hemings frände.**)
Vid ölbägaren sade männen annat:
Att hon öfvat färre fiendtligheter,
Illdåd mot folket, sedan väl en gång
Den högättade kvinnan guldsmyckad gifvits
At den unge kämpen, när hon hade uppsökt
Enligt faderns råd Offas sal på sin fård
Öfver det askfärgade hafvet. Der blef hon
sedan väl
Frejdad för frikostighet på furstestolen,
Tillryggalade sitt lefnadslopp,
Hyste hög kärlek till hjeltarnes furste,
Den ypperste, efter hvad jag sport,
Bland alla menniskors vidt utbredda ätt
Vid de tvänne hafven. Förty Offa var
I gåfvor och strider en spjutdjerf man,
Vida berömd, styrde med vishet
Sitt ärfda land. Af honom föddes Eomor,
Garmunds sonson och Hemings frände,
Kraftig i striden, hjeltarne till hjelp. —
28.
Sedan gick den starke med sin skara
Att längs efter sanden vandra öfver sjövången,
Den vida stranden. Sunnan sken solen,
Verldens ljus. De lade tillrygga
Vägen med kraft dit der de sporde,
Att jarlarnes värn, Ongentheovs bane,
Den unge stridskonungen inne i borgen
Utdelade ringar. För Hygelac vardt
*) Denna motställes Hygd.
**) Offa, Thryäos gemål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
