Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beovulf - 28 - 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEOVULF, vv. 1971—2051. 83
Beovulfs färd snabbt förkunnad:
Att vapenbrodern, kämparnes värn,
Kommit med lifvet dit till gården,
Gått till borgen oskadd från stridsleken.
Snabbt reddes rum, som den mäktige bjöd,
Inne i salen åt de komne gästerna.
Sedan satte sig frände vid sidan af frände,
Som öfverstått striden, då mannafursten
Med högtidligt tal helsat den hulde,
Med storslagna ord. Med mjödkannor gick
Hän genom salen Häreös dotter,
Vänlig mot folket, satte dryckeskärlet
I hjeltarnes hand. Hygelac började
Höfviskt spörja sin sällskapsbroder
I den höga salen — han plågades af nyfiken-
het —
Hvilka sjö-göternas resor varit:
»Hur gick det er på färden, käre Beovulf,
»Då du plötsligt beslöt att söka
»Strid i fjerran öfver det salta vattnet,
»Kamp uti Hjort? Har du väl i någon mån
»Afhjelpt för Hroögar, den frejdade konungen,
»Det vidt kända lidandet? Svallande sjöd
»Min sorg deröfver, jag hade ej hopp
»Om den käres företag. Jag bad dig länge,
»Att du ej skulle uppsöka den mordiske gasten,
»Utan låta syd-danerna sjelfva utkämpa
»Striden mot Grendel. Gud tackar jag
»För att jag fatt se dig oskadd.»
Ecgtheovs son Beovulf talade:
»Välkändt är, o konung Hygelac,
»För många män det frejdade mötet,
»Hvilken Itamp mellan mig och Grendel
»Vardt på den plats, der han beredt
»Seger-scyldingarne mycken sorg,
»Elände för lifvet: jag hämnades allt detta,
»Så att ingen af Grendels fränder på jorden,
»Som lefver längst af det leda slägtet
»I träskets famn, bör skryta öfver
»Det morgonlarmet. — Jag kom då först
»Till ringsalen att helsa Hroögar.
»Straxt anvisade mig Healfdenes frejdade son,
»Då han hade lärt känna min hug,
»Plats vid sidan af sin egen son.
29.
»Skaran var glad: ej har jag i det långa lifvet
»Under himlens hvalf sett större dryckesglädje
»Bland salsgäster. Än skred folkens fridkulla,
»Den frejdade drottningen genom hela salen,
»Uppmuntrade de unge; ofta gaf hon en kämpe
»En vriden ring, innan hon gick till sin plats.
»Än bar Hroögars dotter ölkannan
»Fram till krigarne med jarlarne i spetsen.
»Henne hörde jag salsgästerna
»Kalla Freavare, der hon gaf hjeltarne
»Glänsande smycken. Hon är trolofvad,
»Den unga guldsmyckade, med Frodas blide son.
»Så har det synts Scyldingarnes vän,
»Rikets herde, och han anser det gagneligt
»Att med denna kvinna i någon mån bilägga
»Dödlig fiendskap. Ofta, ej sällan
»Hvilar dödsspjutet blott föga tid
»Efter furstens fall, så utmärkt än bruden är.
»Sedan kan det såra strids-bardernas konung*)
»Och hvar och en af kämparne i folket,
»När danernas brudsven bland krigarnes skara
»Går med gemålen hän öfver golfvet;
»På honom glänser arf från förfäder,
»Hårdt och ringsmyckadt, strids-bardernas
skatter,
»Så länge de fingo råd öfver dessa vapen,
»Tills i en olycklig stund de förde till sköldleken
»Sina kära vapenbröder och sitt eget lif.
»Då säger vid ölet en gammal spjutkämpe,
»Som ser mycket och fullständigt minnes
»Männens spjutdöd — vildt blir hans sinne —,
»Börjar med dyster håg och hjertats traktan
»Fresta den unge kämpens sinne,
»Väcka stridsve och talar så:
»»Kan du, min vän, igenkänna det svärd,
»»Det dyrbara stål, som din fader
»»Bar till drabbningen under stridsmasken**)
»»För sista gången, då danerna fällde honom,
»»Och de raska Scyldingarne fingo råda öfver
valplatsen
*) Ingeld, hvars fader stupat i strid mot danerna,
och som sedan äktade Hroögars dotter Freavare,
**) = Hjelmen,
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
