Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beovulf - 30 - 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEOVULF, vv. 2137—2212. 35
»Der voro vi båda en stund i handgemäng
»— Hafvet sjöd af blod — och. i djupets sal
»Afskar jag hufvudet af Grendels moder
»Med det tunga svärdet, bragte med nöd
»Lifvet derifrån: ej ännu var jag dödskorad.
»Sedan gaf mig jarlarnes värn,
»Healfdenes son många skatter.
31.
»Så lefde denne folkkonung efter gammal sed;
»Och ej gick jag miste om lönen
»För min styrka, utan Healfdenes son
»Gaf mig skatter efter eget val.
»Dessa vill jag i kärlek öfverlemna åt dig,
»O hjeltekonung; ännu hör all
»Min kärlek till dig: jag har få
»Blodsfränder utom dig Hygelac.»
Sedan lät han bära in fälttecknet med vild-
svinshufvud,
Hjelmen hög i striden, den grå brynjan,
Det dråpliga slagsvärdet och talade högtidligt:
»Mig gaf Healfdene denna krigsk‘ädnad;
»Den vise fursten bad mig med månget ord,
»Att jag skulle för dig upprepa dess ursprung.
»Han sade att Heorogar, Scyldingarnes furste,
»Haft densamma en lång tid.
»Dock ville han ej gifva bröstklädnaden
ȁt sin egen son, den raske Heoroveard,
»Fastän han var honom huld. Bruka allt väl!»
Jag har hört att i spåren på dessa smycken följde
Fyra hästar, appelkastade,
Fullkomligt lika: han förärade honom
Dessa hästar och skatter. Så skall en frände
göra
Och ej utlägga listigt nät för en annan,
Ej bereda med hemliga konster
Vapenbroderns död. Mot den stridshårde
Hygelac var hans frände mycket huld
Och hvardera betänkt på den andres glädje.
Jag har hört att han gaf Hygd halsringen,
Det underbara smycket, som han fått af
Vealhtheov,
Furstedottern, jemte treune smärta,
Sadelbjerta hästar: sedan var hennes
Bröst smyckadt efter ringens mottagande.
Så utmärkte sig Ecgtheovs son,
Den stridsberömde mannen, genom goda ger-
ningar,
Lefde i ära och slog ej vid gästabudet
Sina hirdkamrater: hans sinne var ej vildt,
Utan den stridsdjerfve bevarade med den största
kraft
Bland menniskors slägte den mäktiga gåfva,
Som Gud honom gifvit. Föraktad var han länge,
Så att göternas barn ej räknade honom för god,
Och krigsskarornas furste ej ville
Anse honom mycket värd på mjödbänken.*)
Man trodde fast, att han var en trög
Och håglös ädling; men ändring kom
Af all nesa för den ärorike mannen. —
Sedan lät jarlarnes värn, den tappre konungen
Hemta in Hreöels efterlemnade,
Guldbeslagna svärd: ej fanns då bland göterna
En bättre skatt i fråga om svärd.
Detta lade han i Beovulfs sköte
Och gaf honom sedan sju tusen,**)
Hus och furstestol. Genom börd hade de
Båda tillika bland folket land,
Gods och odalrätt, det vida riket,
Den ene***) dock mer, han som var den bättre.
Sedan hände detta i följande dagar
De vilda kämparne, när Hygelac stupat,
Och slagsvärden blifvit hans son
Heardreds bane under sköldens prydnad,
Då strids-scilfingarne, de hårda kämparne,
Bland det segerrika folket uppsökte
Och i striden fällde Hererics frände.
Sedan öfvergick det vida riket
I Beovulfs hand; han styrde det väl
I femtio vintrar — gammal var då konungen,
Odalherren — till dess en drake
Började råda om mörka nätter.
På den grå heden bevakade han en skatt
*) D. ä. bland hirdmännen.
**) Troligen underförstås ett landmått.
***) Hygelac.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
