Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beovulf - 31 - 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
I en stupande klippa: vid dess fot gick en stig,
Ej känd af menniskor. Dit in gick en gång
En man, jag vet ej hvem, grep med ifvcr
I den hedniska skatten.........................................
........................................................................... *)
32.
Ej af egen drift och frivilligt söktes
Den stora drakskatten af den som illa skadade sig,
Utan af nödtvång flydde någon
Hjeltesons hirdman för hätska slag,
Och, saknande hem, dolde sig derinne
Den förföljde mannen. Snart kom den tid,
Då främlingen greps af skräck och fasa.
Dock såg den olycklige,..............................
....................................**) då fasan grep honom,
Ett dyrbart kärl. Der fanns en mängd sådana
Gamla skatter i denna jordhåla,
Ett ofantligt arf från en ädel slägt
Af dyrbara smycken, som i forna dagar
En man, jag vet ej hvem, hade gömt derinne
Med omtänksamhet. Alla hade döden bortryckt
I flydda tider, och den ende kvarblifne
Af hjelteskaran, han som lefde längst,
Sörjde sina vänner, hoppades ännu
En liten tid längre få njuta
Af de gamla skatterna. Der stod alldeles redo
En grafhög på fältet nära vågorna,
Nyligen uppförd med konst vid en udde.
Dit in bar då ringarnas herde
Den tunga bördan af jarlaskatter
Af drifvet guld, kvad de få orden:
»Behåll du nu, jord, då hjeltarne ej få det,
»Jarlarnes egodelar! De gode ha ju förut
»Funnit dem i dig. En våldsam död
»I striden har bortryckt hvarje man
»Utaf de mina, som lemnat detta Uf;
»De hade sett salsglädje. Jag har ingen som
kan svänga
»Svärdet eller vårda den drifna kannan,
BEOVULF, vv. 2213—2295.
*) Af de 11 följande halfverserna kunna blott
fragment läsas i handskriften. De innehålla troligen
ungefär detsamma som de närmast följande.
**) Af 2 halfverser finnas blott fragment,
»Det dyrbara dryckeskärlet: hjeltarne ha gått
bort.
»Nu skall den hårda, guldsmyckade hjelmen
»Mista sina beslag: vårdarne sofva,
»De som skulle feja stridsmasken,
»Och likaså skall härklädnaden, som i striden
fick pröfva
»Svärdens bett öfver sköldarnes brak,
»Falla sönder efter hjelten: ej kan brynjans ring
»Efter härförarens död fara vida
»Vid hjeltarnes sida. Ej finns harpans tjusning,
»Glädjeträdets gamman, ej svingar sig den gode
»Höken genom salen, ej stampar den snabbe
»Springaren på borggården. En våldsam död
»Har bortsändt många lefvande slägter.»
Så klagade han sin sorg, dyster i hågen,
Ensam efter alla, jämrade sig oblid
Dag och natt, tills dödens svallvåg
Stötte honom i hjertat. Den härliga skatten
Fanns stående öppen af ett gammalt skadedjur,
En naken stridsdrake, som brinnande
Hemsöker bergen och, omhvärfd af eld,
Flyger om natten. Honom frukta högligen
Jordens invånare. Han skall söka
Skatten i jorden, der han, tyngd af vintrar,
Vaktar hedniskt guld: ej får han det bättre
för det.
Så bevakade folkfienden i jorden
I tre hundra vintrar den ofantligt stora
Skattkammaren, tills en man förtörnade
Honom i hans sinne. Han bar till sin herre
En sirad dryckeskanna och bad honom
Om frid och skydd. Så fanns skatten
Och bortfördes ett smycke; bönen villfors
Den arme mannen: hans herre skådade
För första gången mäns forna verk.
Då ormen vaknade, förnyades fiendskapen.
Den modige vädrade längs stenen och fann
Fiendens fotspår. Denne hade gått för långt
Med förborgad kraft nära drakens hufvud.
Så kan lätt den man, som eger
Herrens huldhet, med lifvet bestå
Olycka och förföljelse. Skattevårdaren sökte
Lystet längs markon, ville finna den man,
Som hade skadat honom under sömnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
