Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beovulf - 40 - 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BBOVULF, vv. 2925—3008 45
»Häöcyn lifvet vid Korpskogen,
>Då götamännen af öfvermod
»Först anföllo strids-scilfingarne.
»Snart gaf honom Ohteres gamle
»Fasansfulle fader ett slag,
»Dödade sjökonungen, befriade sin maka,
»Den guldberöfvade forna jungfrun,
»Onelas och Ohteres moder,
»Och förföljde sedan dödsfienderna,
»Tills de herrelöse med knapp nöd
»Nådde fram till Korpskogen.
»Med en väldig här omslöt han sedan svärdens
»Sårtrötta lemningar, lofvade ofta olycka
»Åt den arma skaran under den långa natten:
»Sade att han om morgonen skulle nedgöra dem
»Med svärdets eggar, några på galgar
»Fåglarna till gamman. Tröst kom sedan
»Till de sorgsne i daggryningen,
»Då de fingo höra Hygelacs horn
»Och trumpetens klang, när den gode kämpen
»Kom tågande i hjelteskirans spår.
41.
»Detta svears och göters blodspår,
»Männens stridsstorm var vida synlig,
»Den fejd dessa folk sinsemellan väckte.
»Då gick den gode, sorgtyngde gubben
»Med sina stamfränder att söka en last plats:
»Jarlen Ongentheov begaf sig uppåt.
»Han hade sport Hygelacs härtåg,
»Den stoltes stridskraft, litade ej på motstånd,
»Att han skulle kunna värja och försvara
»Mot de sjöfarande männen sin skatt,
»Barn och maka, utan den gamle flydde
»Tillbaka under jordvallen. Då bjöds förföljelse
»Under Hygelacs fälttecken efter sveamännen.
»Hän öfver fridsfältet gingo då Hreölingarne
»Och trängde fram till inhägnaden.
»Der vardt Ongentheov, den grånade kämpen,
»Af svärdets eggar tvingad att bida,
»Så att folkkonungen måste fördraga
»Eofors ensamma makt. Vildt träffade
»Honom med vapnet Vonredingen Vulf,
»Så att af hugget blodet sprang i strömmar
»Fram under håret. Rädd blef dock icke
»Den gamle Scilfingen, utan vedergällde straxt
»Med värre vexling detta dråpslag,
»När folkkonungen vände sig ditåt.
»Ej kunde Vonreds raske son gifva
»Den gamle något mothugg, ty denne skar
»Dessförinnan sönder hjelmen på hufvudet,
»Så att Vulf måste blodbestänkt böja sig,
»Föll till marken: ännu var han ej dödskorad,
»Utan hemtade sig, fastän träffad af sår.
»Då lät Hygelacs hårde hirdman,*)
»När hans broder fallit, den breda klingan,
»Jättars gamla svärd krossa jättars hjelm
»Öfver sköldkanten. Då sjönk Ongentheov,
»Folkets herde, träffad till döds.
»Många förbundo Eofors broder,
»Upplyfte honom skyndsamt, sedan de fått rum
»Och fingo råda öfver valplatsen.
»Under tiden plundrade en man den andre,
»Tog af Ongentheov hans jernbrynja,
»Hans hårda svärd och hans hjelm tillika
»Samt bar den grånades rustning till Hygelac.
»Denne mottog bytet och lofvade honom vänligt
»Lön inför folket och fullgjorde hvad han lofvat:
»När han kommit hem, vedergällde Hreölingen»
»Göternas herre, Eofor och Vulf
»Denna stridsstorm med öfvermåttan stora
skatter,
»Gaf dem hvardera hundra tusen
»I land och flätade ringar — ej höfdes någon
man på jorden
»Att tillvita honom denna lön, då de tillkämpat
sig sådan ära —.
»Vidare gaf han Eofor sin enda dotter,
»Hemmets smycke, till underpant på sin huldhet-
»Detta är den fejd och den dödliga
»Fiendskap mellan männen, för hvars skull jag
väntar
»Att sveamännen hemsöka oss,
»Då de få spörja att vår herskare
»Nu är liflös, han som fordom skyddade
»Efter hjeltarnes fall skatt och rike,
»De raska Scyldingarne**) mot deras fiender,
*) Eofor, Vulfs broder.
**) Afeer måhända striden med Grendel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
