Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från dödsfruktan. Slutligen tröttnade han på att tänka.
Hjärnan arbetade inte längre. Han slöt ögonen och
blev länge sittande så utan att tänka alls.
Han läste igenom brevet, och då han i slutet såg
Prochorovs namn kom han plötsligt att tänka på att
myndigheterna kanske skulle läsa brevet, ja säkert skulle
göra det, och då var Prochorov förlorad.
— Min Gud, vad har jag gjort! utbrast han, och han
rev sönder brevet i långa remsor och började
omsorgsfullt bränna upp dem på lamplågan.
Han tog ett nytt ark och började skriva. Han kände
sig nu lugn, nästan glad, och tankarna trängdes i hans
huvud.
»Kära mor, lilla duvan!» skrev han, och återigen
fördunklades hans ögon av tårar, och han måste torka
dem med rockärmen för att se vad han skrev. »Så litet
jag har känt mig själv, känt innerligheten i min kärlek
till dig och i den tacksamhet som alltid har funnits i
mitt hjärta. Nu känner och vet jag, och när jag minns
våra misshälligheter, de onda ord jag sagt dig, känner
jag grämelse och blygsel och kan knappt fatta det.
Förlåt mig och kom bara ihåg det goda, om något
sådant fanns hos mig.
Döden fruktar jag icke. Sanningen att säga förstår
jag den inte, tror inte på den. Om döden, förintelsen
finns, är det då inte likgiltigt om man dör i
trettioårsåldern eller några minuter tidigare eller senare? Om
åter döden inte finns, då är det ju absolut likgiltigt,
om den kommer förr eller senare.»
»Men varför filosoferar jag?» tänkte han. »Jag måste
säga det som stod i första brevet — något försonligt
på slutet.»
»Rikta inga förebråelser mot mina vänner utan älska
dem, särskilt den som var den ofrivilliga orsaken till min
död. Kyss Natasja ifrån mig och säg henne att jag
alltid har älskat henne.»
»Vad är det som har hänt? Vad är det som skall
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
