Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ske?» undrade han på nytt. »Ingenting? Nej, inte
ingenting. Men vad?»
Och med ens stod det alldeles klart för honom att för
en levande människa finns det ej, kan det ej finnas svar
på dessa frågor.
»Varför frågar jag mig då om d’et? Varför? Ja
varför? Man skall inte fråga, man skall leva. Så som jag
levde nyss, när jag skrev det där brevet. Vi är ju alla
för längesen, för beständigt dödsdömda, och ändå lever
vi. Vi lever lugnt och lyckligt, när... vi älskar. Ja, när
vi älskar. När jag skrev det där brevet älskade jag,
och då hade jag det gott. Så skall man också leva.
Och man kan leva överallt och alltid, både som fri och
som fånge, både i dag och i morgon och ända till
slutet.»
Han kände ett begär att nu på stunden tala vänligt
och kärleksfullt med någon. Han knackade på dörren,
och när konstapeln tittade in till honom frågade han
vad klockan var och om han skulle avlösas snart, men
konstapeln svarade honom ej. Då bad han att få träffa
uppsyningsmannen. Denne kom och frågade vad han
önskade.
— Jag har skrivit till min mor nu, var snäll och
skicka av brevet, sade han, och tårarna kommo honom
i ögonen vid tanken på modern.
Uppsyningsmannen tog brevet, lovade avsända det
och ville gå, men Svetlogub hejdade honom.
— Säg mig, ni är ju en godhjärtad människa, varför
har ni valt en så pinsam syssla? sade han och strök
honom vänligt över armen.
Uppsyningsmannen log ett tvunget, melankoliskt
leende och svarade med nedslagna ögon:
— Man måste ju leva.
— Lämna den här platsen ni. Det kan väl alltid ordna
sig för er. Kanske jag skulle kunna...
Uppsyningsmannen kvävde en snyftning, gick hastigt
ut och slog igen dörren efter sig.
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
