Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Den skapande utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
typer och arter som underlåtit att utveckla sig och valt det
vida bekvämare sättet att växa fast i sina primitiva former.
Orörliga vittnen till de tallösa revolutioner som välvt över
vår planet, äro Lingula-arterna ännu i dag det de voro
under den paleozoiska erans fjärmaste tider, de ha inte
varierat.
Att anpassning är en nödvändig betingelse för
utvecklingen bestrida vi på intet sätt. Det ligger i allt för öppen
dag att en art måste försvinna, ifall den inte böjer sig efter
de livsvillkor som blivit den beskärda. Men en sak är att
betrakta de yttre omständigheterna som krafter med vilka
utvecklingen har att räkna, en annan sak är att i likhet
med mekanismen vilja påstå att de uppträda som
utvecklingens ledande orsaker.
Genom att hänvisa till anpassningen kunna vi nog
förklara utvecklingsrörelsens slingringar, men aldrig dess
huvudriktningar, än mindre dess natur. Den väg som leder
till en stad stiger visserligen upp för höjder och slingrar
ned för backar, den anpassar sig efter terrängens nycker.
Men nyckerna äro dock icke orsaker till vägen och ha
heller inte bestämt dess riktning. Terrängen är oumbärlig,
visserligen, marken över vilken vägen går, men för vägen
i stort sett äro dess växlande höjdförhållanden endast
fördröjande hinder — ty vägen siktar mot staden och skulle
helst ha velat följa räta linjen dit. Detsamma gäller i viss
mån för livets utveckling och de öden det måste genomgå,
dock med den skillnaden, att livet ej följer blott en enda
väg men många, och att det ej har några uppställda mål
Dessutom förhåller sig livet uppfinnande till och med när
det anpassar sig.
Utvecklingen låter sig ej heller förklara under
hänvisning till att livet är förverkligandet av en plan. Ty någon
stigande harmoni under dess fortgång uppenbarar sig ej#
Ett hus återger allt tydligare arkitektens idé, medan sten
lägges på sten. Men livets enhet ligger i den spontanitet
som driver det fram, ’harmonien’ är inte att söka framför
oss men bakom, i själva ’urimpulsen’ har den sin första grund.
Mer och mer splittrar och delar sig livet allt eftersom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
