starka som de voro togo de sig, ehuru med möda, upp igen. Släden välte över hålet, som den gjort ännu större, varvid Herr Bas föll med vänstra armbågen mot isen, som dock lyckligtvis höll, och herr Van Veenhuysen huvudstupa kastades ur ovanpå herr Bas. Båda voro emel- lertid oskadda och ej heller synnerligen våta. De kommo sålunda genom Guds nåd välbehållna från äventyret, men hade herr Bas vid fallet brutit igenom isen, vartill ej mycket fattades, så hade båda av den starka strömmen dragits under densamma, utan att det funnits någon möjlighet att bispringa dem. Vi hade tänkt hinna fram till Staraja Russa på kvällen, men råkade vilse, i det vid togo av på en annan liten flod, som vi följde väl en halv mil. Vi måste nu tillbaka samma väg, men isen var av den stora slädträngen så uppkörd och sliten, att detta var förenat med stor fara. Sprucken och brusten som den var, brast den även under åtskilliga bagage- och proviantslädar samt ridhästar. Med hjälp av rep och träd, som vi höggo i skogen, gjorde vi fast dem, icke utan stor risk för dem, som därvid voro behjälpliga, att själva falla i vattnet och drunkna. Med stor möda och efter lång tidsutdräkt fingo vi till sist upp slädarna, alla mycket ramponerade och sönderbrutna, och en mängd 8—163217. 65