kläder och linne till hälften förstörda. Somligt blev alldeles fördärvat, då vi ej hade tillfälle att taga det ur koffertarna och låta det torka förrän i Milagona. Under allt detta hade tiden så långt framskridit, att vi överraskades av mörkret, och då det under sådana förhållanden icke var rådligt att fara vidare, kamperade vi under bar himmel på flodstranden i skogen. Var och en sov i sin släde, bagage- och proviantslädarna ställdes nere vid floden under god bevakning. Då det frös starkt på om natten och var övermåttan kallt, gjorde vi på flera ställen upp väldiga eldar. För att underhålla dessa måste några av sviten gå med sina yxor i skogen och hugga bränsle, varvid en del såväl av detta arbete som av den föregående ansträngningen att få upp slädarna ur vattnet blivit så törstiga, att de nödvändigt måste läska sig. Då emellertid ölet och vinet frusit till is, kunde man intet tappa därav, utan fick släcka sin törst i brännvin och spanskt. Till följd härav och i glädjen över att ha räddat slädarna blevo några så yra i mössan, att de gingo och letade efter sina tappade yxor nere vid floden och det spanska vinfatet. Då de sedan lade sig att sova i sina slädar, blevo de, berövade sina sinnens bruk som de voro, så förslöade av kölden, att det, om vi icke fört dem till elden för 66