att värma sig, varit fara värt, att de låtit sällskapet resa ifrån sig och aldrig kommit efter. Detta var också nära att hända en av dem. Då vi saknade honom, måste en ryttare rida en god mil tillbaka för att hämta honom, eljest hade han fått stanna efter i stor fara för vargar och björnar. Han var ej synnerligen väl till mods, men allt avlöpte ju genom Guds hjälp lyckligt. * * Det berättades även en historia om en som låg och sov i sin släde pour ce qu'il avoit trop goûté de vin. Då man lade honom vid elden för att tina upp hans styvnade stövlar litet, stack han båda fotterna i brasan, och då man varskodde honom om faran, muttrade han bara: »Det rör er inte, det är mina egna stövlar.» Här är så mycket prövosamt, att man måste muntra upp sig litet med att be- rätta lustigheter, det förundrar mig storligen att M. Anthoni Goute glömt att tala om den här historien. Den 14 nov. på morgonen fortsatte vi resan och kommo på mid- dagen till Staraja Russa med alla våra effekter i behåll. Här mottogos herrarna av ståthållaren junker Frans Dücker, och från skansen gav garnisonen salut med två grova styckeskott. I Staraja Russa inväntades herrar sändebuden av herr Joachimi med svit, vilka återkommit från sitt besök i lägret utanför Pleskov. Skansen ligger 12 mil från Novgorod och var fordom en stad eller köping drygt två mil i omkrets, vilket kan ses Staraja Russa 67