så nära varandra, sågo varandra plötsligt ansikte mot ansikte, icke utan stor alteration och rörelse å ömse sidor. Båda reste sig samtidigt och räckte varandra handen, vänligt hälsande varandra välkomna till platsen. Härpå togo förhandlingarna omedelbart sin början. Först sysselsatte man sig med titelfrågan, såväl beträffande storfursten som Hans Maj:t av Sverige. Detta blev en omständlig sak, då ryssarna övermåttan upphöjde sin egen herre, men vägrade att tillerkänna Hans Maj:t av Sverige de honom tillkommande titlarna, något som överstefältherren på intet vis ville godtaga. Tvenne gånger reste han sig från bordet och besteg sin häst för att rida sin väg och avbryta förhandlingarna, men på vänskaplig anmodan av fredsmäklarna begav han sig åter till sitt tält och intog sin plats.1 Då man nu lyckades komma något bättre överens, återupp- togos förhandlingarna och pågingo under två dagar, var dag minst sex timmar, ute i tälten i närvaro av engelska och holländska sändebuden. Hela tiden rådde den bistraste köld, så att en av ryssarna förfrös sina tår. Man beslöt därför att förlägga sammankomsterna till engelske ambassa- dörens kvarter och stuga. Då förhandlingarna den 15 jan. här återupp- togos, vände sig den ryske fältöversten till den svenske, räckte honom 104