Den 5 febr, ankom post från Holland, som lästes med icke ringa glädje av de respektive mottagarna * * Den 8 febr, voro herrarna äter på bättringsvägen. Åto hos engelsmannen, som väl har en ’engelsk’ tunga, men en vargs hjärta. Den 9 febr, voro MM. De Mist och Cats hos ryssarna för att meddela dem, att vi, om de icke kunde skaffa oss proviant och hö, sägo oss nödsakade att av- resa. De erhollo var och en ett par sablar i present. Den II erhöllo vi av ryssarna något fläsk samt färsk fisk. Den sistnämnda var over sex veckor gammal, men icke kokt, utan stelfrusen. Ibland få vi gäddor stora som en kabeljo. ** Den 13 hade en finsk löjtnant Erik Jörensson gillrat en bössa framför ett stycke kött i skogen. En hungrig varg kom för att äta av åteln, men då han slet i köttet för att springa bort med det, brann skottet av och dödade honom. Strax kommo två andra hungriga vargar och åto så full- 13—163217. 113 Den 12 febr, begav sig kaptenen junker Nicolaas van Brederode tvenne upprepade gånger på väg för att resa till Moskva med brev1 till storfursten, men kom båda gångerna tillbaka till följd av mellankommande hinder. Även den 13 gjorde han ett försök, och först den 14 lyckades han komma i väg, medtagande två tjänare och åtföljd av en adelsman ur engelske ambassadörens svit med sina två tjänare. De foro åstad i var sin släde vid bister köld. ** sin herres sabel i handen och en annan, som bar hans bästa pälsmössa, under det att en tredje ryttare följde efter med hans rock. Den sistnämnda påtaga de under resan för att icke smutsa ned sina dyrbara mantlar (dessa tillhöra icke dem själva, utan storfursten). För var fläck de sätta på dem få de ett slag på bara kroppen med en piska.