bli helt och hållet tätad mellan stockarna, funno vi vid uppvaknandet överlakanet till följd av ångan från andedräkten fastfruset vid skägg och mustascher och dessa så fulla av ispiggar, att vi hade god tid att tänka oss för vad vi ville säga, innan vi tinat upp dem. Detta avlopp van- ligen icke utan blodflöde, och på samma sätt blödde läpparna, då vi drucko ur flaskor, remmare eller bägare, i det huden fastnade vid dem. Då jag satt och skrev vid elden med bläcket stående på en liten bräda över knäna, hände det, att det förra trots värmen tillfrös så starkt, att det var mig omöjligt att få en enda bokstav ur pennan på papperet, ja, det frös även i själva pennan. Dylikt passerade dock icke i de stugor, som voro försedda med ugnar och där man eldade. I vår stuga fanns ingen ugn, men för snygghetens skull hade vi förfärdigat en skorsten av en tunna utan botten, som placerades ovanpå taket; om aftonen, när en stor brasa brun- nit ned, täckte vi tunnan upptill med ett härtill passande lock. På samma sätt gjorde herrar Bas och Joachimi, under det att Herr Van Veenhuysen be- höll sin ugn, vilket var bättre för värmen, men mindre fördelaktigt för snygg- heten. En gång hade kocken i omkring fem timmar kokat ett stycke nötkött på c:a 20 pund, men då han skar itu det för att lägga upp det 14—163217. 121