är slagen en träbro. En höjdsträckning omgiver staden nästan på alla sidor som en vall, på vilken stå över 300 sädeskvarnar med trävingar. Det är nämligen här brukligt, att varje borgare själv mal sin säd, varför många hava egna kvarnar eller också två eller tre en gemensamt. En dylik kvarn kan man här få för 20 daler à 32 rundstycken. Staden har en del stenhus, men de flesta äro av trä. Vi fingo logi hos Kasper Pyk. Hans Maj:t befann sig på slottet Torolina (Turunlinna), som ligger en god kvarts timme från staden. Det är nedbränt, men uppföres nu åter ståtligt.1 — I stadens prydliga kyrka finns ett skrin inmurat, i vilket förvaras ett revben av en ung jättinna, halvannan holländsk eller två svenska alnar långt: jag höll det själv i handen och betraktade det noga. Den 11 mars kom ryttmästar Fleming för att hämta oss till Kans- lern på slottet, dit vi fördes i en släde, förspänd med tre hästar, den ena framför den andra. Den var klädd med dyrbara täcken, och under våra fötter lågo björnfällar. Sedan vi utbytt hälsningar, överlämnade vi våra brev till Kanslern, som hade befallning att mottaga dem, varpå vi fördes tillbaka till vårt logi, där taffeln stod dukad. Överstelöjtnant Göran Boije och kapten Brom hade i uppdrag att sörja för riklig traktering,