vilket de även gjorde, och i vårt kvarter hölls öppen taffel för adelsmän, ryttmästare, kaptener, löjtnanter, fänrikar och alla som kunde komma. I samma logi som vi bodde även Abraham Cabeliau. Denne anförtrodde mig, att orsaken varför jag ej fått tala med Hans Maj:t själv var den, att Hans Maj:t varken ville se eller tala med engelsmannen, då den engelske ambassadören icke uträttat mycket gott vid fredsunderhand- lingarna.1 Den 12 mars tillbringade vi med att bese staden och kalasa. Den 13 mars fingo vi besök av en skotsk änkefru, åtföljd av tvenne tyska fruar, som till oss överlämnade en böneskrift och under tårar bön- föll oss, att vi hos Hans Maj:t ville utverka nåd för hennes son för en oförskyld olycka, som enligt hennes utsago inträffat för åtta dagar sedan; processen vore så gott som avgjord, och han måste dö. Ehuru saken kom oss olägligt och vi helst hade givit henne avslag på hennes begä- ran, så kunde vi icke bli henne kvitt, så mycket mer som utom kapten Ramsay2 även andra talade för henne. Man försäkrade oss, att om vi endast ville inkomma till Hans Maj:t med en nådeansökan (vilket vi ännu icke gjort), så skulle han icke avslå vår anhållan, så mycket mer som 228