där funnos förmildrande omständigheter och den dömde ännu var helt ung, endast 16 år. Vi mottogo böneskriften med löfte att göra vad vi kunde, varför kvinnan överhopade oss med tacksägelser. Men den engel- ska åsnan — jag menar ädlingen, som också givit sitt löfte, bekymrade sig om allt annat mer än om detta och rörde ej ett finger för saken, så förargad var han över att han icke fått audiens hos Hans Maj:t. Ansök- ningen vilar alltså nu på mig allena. Den 14 mars var jag ensam hos Kanslern för att ansöka om tillstånd att avresa. Efter många diskurser bragte jag den anklagade på tal, varpå vi hade långa överläggningar i denna angelägenhet. Jag omnämnde även engelsmannens beteende, varåt han skrattade. Sedan han lovat att göra sitt bästa i saken och att giva mig närmare besked före min avresa, skildes vi åt efter vederbörliga artighetsbetygelser. Den 15 mars superade jag hos rådsherren Rutgersius, som å Hans Maj:ts vägnar bad mig icke taga illa upp, att jag ej fått audiens och att detta skett uteslutande för engelsmannens skull. Den 16 mars förlustade jag mig i sällskap med kapten Ramsay. Denna dag begrovs kapten Drake och häktades tvenne kvinnor, som 229