äro otjänstaktiga. Slår man dem, så att ett par tre bli liggande, så är det inte så noga. Eländiga bönder! Den 23 fortsatte vi efter frukosten med samma dåliga hästar till Retula, där vi fingo nya, men icke bättre. Då vägen var obanad, åkte vi fyra mil vilse, och milen är icke så bred som den är lång. Här finns fullt av strömmar och höga bergsklippor, bevuxna med ståtliga träd, vilket tar sig egendomligt ut. Då bönderna icke ville bekväma sig att skaffa oss hästar efter vår önskan, togo vi en kitte1 från den ena, en hatt eller päls från den andra; hos en togo vi med oss en ko ur stallet, och den stackars bonden måste springa fem till sex mil efter oss, tjutande och klagande, innan han återfick den. Efter ett kort uppehåll i Seiskijarvby (Sääskjärvi) mötte vi några bönder, som kommo från Narva. Vi togo hästarna ifrån dem, så att de, om de ville eller ej, måste springa efter oss samma väg tillbaka. Mitt i djupa natten kommo vi till Hongisto, där det var klent med födan; brödet bestod till mer än hälften av finhackad halm. Den 29 kommo vi till Koula (Kouvola?), beläget vid floden Kelts (Kym- mene älv),1 som har ett vattenfall, där det om sommaren fångas mycket lax. Genom denna flod avbörda de flesta insjöarna och småfloderna sitt vatten i 234