rade Kocka och kommo vid midnatt till Rickinen. Att resa om natten och ligga stilla om dagen är icke något särdeles nöje, men man är nödsakad att begagna sig av nattfrosten, ty om dagen, när solen stiger på himlen, smälter snön och det är vanskligt att komma fram med slädarna. Den 27 bröto vi upp efter middagen, passerade Jaruenpey (Järvenpää) och kommo om aftonen till Viborg. Ståthållaren sände mig samma afton bud, att herrar sändebuden rest till Narva och att jag skulle finna dem i Reval. Därifrån skulle vi överskeppas till Sverige. Den 28 hämtades vi till slottet i ståthållarens släde av Anton Jörge, f. d. sergeant, som vid Pleskov förlorat sin ena arm. Vi blevo mycket hedersamt mottagna och ärligen trakterade. På slottet fingo vi se den s. k. djävulskitteln, som är inmurad i ett av tornen och om vilken be- rättas många märkvärdiga ting. En av dessa historier vill jag här an- föra. Ryssarna belägrade en gång hårt Viborg, och guvernören såg icke någon möjlighet till undsättning. Kunnig som han var i allehanda kon- ster, lagade han då i ordning denna kittel, i det han fyllde den med krut och annat, och då han var färdig, sade han till sitt folk: »Den här kitteln 237