ämnar jag tidigt i morgon sätta i brand, det kommer att bli en smäll sådan, att alla som höra den falla som döda till marken. Därför skolen I alla begiva eder ned i källarna och väl stoppa till öronen, så att I intet hören. Då det är över, skall jag komma och hämta eder, I skolen öppna stadsportarna och slå ihjäl de värnlösa ryssarna.» De gåvo sig till freds härmed, och det skedde som han sagt. Guvernörens kock skar med sin kniv halsen av över 400 ryssar. Kniven förvarades under lång tid, men blev för några år sedan stulen.1 — På kvällen fördes vi åter i ståthålla- rens släde till vårt logi. Ståthållaren sände en slottstjänare i förväg för att beställa hästar, enär, efter vad han sade, sådana icke stodo att upp- bringa i Viborg. Sedan vi den 29 intagit en god frukost tillsammans med ryttmästare Henrik Magnusson, reste vi vidare med våra usla hästar och kommo till Houmoula, där vi fodrade dem. Här skalade flickorna barken av träden och gåvo den i brist på annat foder åt fåren och getterna. Ehuru det endast var tre mil hit, körde vi tre hästar dödströtta, och ändå måste jag gå mer än halva vägen till fots. Om aftonen kommo vi till Kauki- gerui (Kaukjärvi). Då den gode länsmannen av slottstjänaren fått höra 238