Sid. 99. 3 För att få ett slut på den omtvistade titelfrågan hade engelska sändebudet föreslagit, att fredsmäklarna i skrivelser till storfursten och Gustaf Adolf skulle söka utverka nya instruktioner för kommissarierna. Svenskarna framhöllo emellertid det lönlösa däri för deras vidkommande, då de nyligen fått brev från konungen med hans yttersta erbjudanden. Slutligen föreslogs, att ryssarna endast en gång muntligen vid underhandlingarnas början skulle få räkna upp storfurstens alla titlar, inklusive Livland, vilket svenskarna med förbehåll, att det icke skulle tjäna till prejudikat för framtiden, medgåvo. » 100. 1 I en skrivelse den i jan. 1616 hade de ryska kommissarierna fordrat, att de svenska vid förhandlingarna skulle sitta, icke vid sitt eget bord, utan vid det ryska i det ryska tältet. På engelske ambassadörens begäran hade de holländska sändebuden slutligen förmått svenskarna att medgiva, att två tredjedelar av bordet skulle stå inom det ryska och en inom det svenska tältet. > 101. 1 Borden uppställdes sålunda i T-form, varvid tvärstrecket torde representera det gemensamma svenska och ryska bordet och det lodräta strecket fredsmäklarnas bord. Det förstnämnda stod alltså helt inom de båda parternas respektive tält, dock så, att två tredjedelar befunno sig under det ryska. Då förhänget var spänt längs detta bord, sutto de svenska och ryska kommissarierna mitt emot varandra på var sin långsida. a Enligt Widekindi a. a. ägde den första sammankomsten rum den 4 jan. (gamla stilen). » 102. 1 Jakob d. ä., de vägfarandes skyddspatron; hans attribut äro pilgrimshatt och stav, i handen håller han en bok, och hans mantel är behängd med musslor. Med dylika pilgrims- musslor brukade från Österlandet hemvändande pilgrimer smycka sina hattar och kåpor. 2 Ryska karbac^ piska. » 104. 1 Sedan engelske ambassadören öppnat förhandlingarna, reste sig knäs Daniel jämte de övriga ryska kommissarierna och uppräknade, vänd mot medlarna, storfurstens alla titlar, varpå han tilltalade de svenska fullmäktige, kallande dem Gustaf Adolfs, Sveriges, Götes och Vendes konungs, höga kommissarier. Svenskarna föllo honom då i talet, beklagande sig, att ryssarna icke höllo den träffade överenskommelsen, nedfällde förhänget framför sitt bord och satte upp för att rida sin väg. 31—163217, 257