aff henne, kläda henne i Nunnakläder och föra henne uthi Klostret, hwadh hon wil eller ey, ther hon tå moste blifwa i Nunnawijs så länge hon lefwer.» Efter sex veckor kan mannen » » taga en annan hustru. Sid. 208. 2 Förf, tycks ha något oklara begrepp om Acteonmyten. » 209. 1 Staraja Russa ligger vid floden Polist. » 212. 1 Jfr Inledningen sid. IX samt anm. 1 till sid. 113. 214. 1 Efter ikonoklaststriderna vidtogs inom den grekiska kyrkan den kompromissen, att alla statyer förbjödos i kyrkorna, under det att målade bilder och reliefer voro tillåtna. Vad förf, avser med ‘predestinatörer' (anhängare av predestinationsläran ?) är utg. ej klart. 215. 1 Det här meddelade ’lejdebrevet’ härrör icke från Van Wouw, utan är av annotatorn bi- fogat i slutet av det interfolierade exemplaret. De i originalet förekommande svårtydbara namnen äro av utg. utelämnade. Hos Petrejus a. a., som refererar innehållet av ett dylikt brev, heter det, att prästen stiger fram till liket ’och lägger uthi höghra handen ett Bref eller klemar thet fast uthi ansichtet’. Även Olearius a. a. avtrycker en passersedel i tysk översättning, till lydelsen snarlik den här anförda. 219. 1 I de av Johan III den 8 aug. 1569 utfärdade nya privilegierna för staden förklarades, att trähusen skulle avskaffas, och förunnades 10 års skattefrihet och andra förmåner åt dem, » som byggde stenhus. Någon verkan hade icke dessa påbud till en början, och enligt en uppgift av år 1575 funnos då ännu inga stenhus. Först efter eldsvådorna på 1620-talet började dylika mera allmänt att uppföras. (Lagus, Ur Wiborgs historia. Wiborg 1893—95?) 2 Van Wouw förväxlar Olofsborg = Nyslott och Olofstornet på Viborgs slott. 3 Namnet ’Svarta sjön’ och uppgiften om fiskarnas färg och smak synas härröra från Olaus Magnus. På hans berömda ’Carta marina’ (1539) kallas sjön Saima ’Lacus niger’, och om Vuoksen heter det i kommentaren till nämnda karta: ’fluvius niger immense profunditatis omnes pisces habet nigros sed saporosos’. I sin ’Historia’ (Lib. 20, cap. 19: De piscibus Nigri fluminis ad Arcem novam in Finlandia) behandlar Olaus samma tema utförligare, men sätter här jämväl den ’svarta floden’ i förbindelse med Viborg, i det denna ’tandem vero nigrum lacum efficit, transiens per Viburgum . . .’ 4 Jfr nedan sid. 237—38 och anm. 266 Ui